Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATÅG. — VÄRINGAFÄRDER.
Två av Ynglingaättens äldre konungar skola enligt Snorre
hava dragit till Finland.
Den ene var Vanlande, om vilken sagan förtäljer, att han
var en stor härman och for vida omkring landen. En gång blev
han inbjuden att bo över vintern hos konung Snö den gamle i
Finland och fick där hans dotter Driva — namnen visa, att det
rör sig om en mytisk tid. Om våren for han bort och
lämnade Driva kvar, men lovade att komma åter efter tre vintrar.
Han kom inte på tio. Hon hämnades då genom att med en
sejdkvinnas hjälp vålla hans död.
Den andre var Agne. En sommar drog denne konung med
sin här till Finland, landsteg och härjade. Sedan han lagt
landet under sig och vunnit mycket byte, återvände han till Sverige
med den slagne hövdingens dotter Skälv, som han gick att äga.
Hon bad honom göra arvöl efter hennes fader. Då Agne
därunder blivit drucken, hängdes han på natten av brudens män.
Stället, där detta timade, skall hava fått namnet Agnefit och
legat där Stockholm sedan byggdes.
Dessa berättelser äro, även om de ej skulle vara historiska,
minnen av att Sveriges konungar redan långt före vikingatiden
plägade styra sina skepp till landet på andra sidan Bottenhavet,
vilket i och för sig är högst sannolikt.
Även med länderna söder om Finska viken stod vårt folk
tidigt i förbindelse. I följd av de skriftliga upplysningarnas
ofullständighet få vi dock endast tillfälligtvis höra något härom.
Om Ingvars tåg till Estland och dess olyckliga utgång hava
vi emellertid hört Ynglingasagan berätta (sid. 273).
I Ansgars levnadsteckning talar Rimbert om den vid mitten
av 800-talet levande konung Olofs härfärd till Kurland.
Folket i detta land hade fordom lytt under den svenske konungen,
men gjort uppror. Danskarna hade då sänt en flotta dit för att
erövra Kurland, men blivit slagna. Konung Olof försökte nu
sin lycka. Sedan han erövrat en stad, vände han sig mot en
annan större stad, som låg längre in i landet, men stötte där på
så starkt motstånd, att hans läge, på flera dagsresors avstånd
från skeppen, blev mycket betänkligt. Svenskarna sökte nu på
vanligt sätt genom lottkastning utröna, om någon av deras gu-
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
