Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 3. Fartyg. - Vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGA TIDEN.
Före ett sjöslag plägade man binda framstammarna tillhopa,
så att var linje bildade ett sammanhängande helt. Den
viktigaste striden fördes därför i framstammen, där de yppersta
kämparna också vanligen hade sin plats.
Då skeppet låg stilla, i synnerhet för natten, spändes tält
däröver. Hövdingen låg under tältet i lyftingen. Ibland slog
man dock upp tält på stranden.
Skillnaden mellan krigsskeppen och handelsfartygen visar sig
bäst av Snorre Sturlesons berättelse, hur den gamle norrmannen
Hårek från Tjotta smyger sig igenom Öresund efter slaget vid
Helgeån, då Olof Haraldsson var instängd i Östersjön och själv
återvände hem landvägen. Hårek sade sig vara för gammal att
gå och for ensam sjövägen. Då han nu närmade sig det av
danskarna bevakade Öresund, tog han ned masten, svepte
skeppet ovan vattenlinjen med grå tältduk och rodde endast med
ett par åror i fören och aktern, under det större delen av
manskapet satt lågt ned, så att de ej skulle synas. Då danskarna
sågo skeppet, togo de för givet, att det var ett handelsfartyg,
lastat med sill och salt, och Hårek slapp fram.
I Sverige finnes väl icke nu något fartyg kvar från
vikingatiden, ehuru det ej är alldeles omöjligt, att åtminstone lämningar
av sådana vid undersökning av någon bland landets många ännu
orörda gravhögar kunna komma i dagen. I Norge har man
nämligen ur stora gravhögar — vid Tune, Gokstad och Oseberg,
alla invid Kristianiafjorden — grävt fram tre skepp från denna
tid, vilka nu äro att se i Kristiania universitets museum.
Särskilt de vid Gokstad och Oseberg funna skeppen (fig. 247 och
249) äro förunderligt väl bevarade, vilket beror därpå, att högarna,
liksom den vid Tunge, till stor del bestodo av blålera.
Gokstadskeppet hade längs relingen varit prytt med sköldar, varannan
ljus, varannan mörk. Osebergskeppet, som vid stävarna är
rikt prytt med snidade ornament (fig. 249), har ej varit ett
vikingaskepp utan avsett för lustsegling.
På Söderala kyrkas torn i Hälsingland satt för ej länge sedan
som väderflöjel originalet till fig. 250. Det är ett utmärkt vackert,
genombrutet arbete av förgylld brons, vilket genom sin
egendomligt tecknade djurbild visar sig tillhöra tiden omkring år
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
