Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 4. Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
man på ett sinnrikt sätt förekomma deras förfalskande, emedan,
om någon ville genom skrapning minska viktens tyngd, sådant
röjdes av det då i dagen trädande järnet. De äldsta vikterna
262. BRONSDOSA FÖR VÅG OCH VIKTER 263. VIKT AV JÄRN,
MED RUNINSKRIFT. ÖVERKLÄTT MED
Sigtuna. 1/1. BRONS. Gottland. 2/3.
av detta slag hava tvivelsutan följt hit med silvret från araberna.
Ett sådant ursprung röjes därav, att man i Asien funnit alldeles
liknande vikter, samt av den efterbildning av arabisk skrift, som
ses på några andra bland dem.
Nordborna hade redan vid denna tid samma viktsystem som
under medeltiden, med enheterna mark (ungefär 210 gram), öre
och örtug. En mark delades i 8 ören och ett öre i 3 örtugar.
Olof Skötkonungs mynt väga 1/4 örtug; ett sådant mynt kallades,
liksom de samtida angelsachsiska, en penning (i England en
»penny»). Efter Olofs tid blevo mynten mindre, så att vanligen
8 eller 16 penningar motsvarade en örtug.
* ; *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
