Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 4. Fredlig samfärdsel med främmande länder - 5. Levnadssätt. - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGA TIDEN.
Vintertiden, då man här i Norden är tämligen oberoende av
vägarnas och broarnas beskaffenhet, begagnades slädar, men
under de andra årstiderna var man vanligen tvungen att rida
och klövja varorna på hästar. Vagnar omtalas väl, men voro
troligen ännu föga allmänna. På ett par gottländska bildstenar från
slutet av hednatiden äro vagnar med fyra hjul avbildade (fig. 267).
En vagn med fyra hjul och ett par slädar hade lagts ned i den
förut omtalade norska graven vid Öseberg; de äro rikt prydda
med väl skurna ornament och förunderligt väl bevarade (fig.
265 och 266). I gravhögar från vikingatiden ligga stundom
selbeslag av brons (fig. 268), någon gång förgyllda. I gravar från
samma tid har man även funnit betsel och sporrar, ävensom
stigbyglar, vilka sistnämnda nu först kommo i bruk (fig. 269
och 270).
5.
Levnadssätt. — Näringar.
En stor del, kanske den största, av Sveriges befolkning
under slutet av hednatiden bodde i byar, av vilka de flesta redan
då hade samma namn som nu och lågo på samma ställe som
intill våra dagar, eller åtminstone till dess skiftet sprängde de
gamla byalagen. Man ser detta bland annat av det märkliga
förhållandet, att invid nästan varje by ligger, eller för ej länge
sedan legat, det gravfält, där byns befolkning under vikingatiden
lagts till vila. Innan man lyckats få den allmänna översikt
över fornlämningarna från vår hednatid, som vi nu äga, trodde
man visserligen, att varje samling av forntida gravar betecknade
en valplats. Men denna åsikt blev ohållbar, då man fann,
huru talrika dessa gravfält äro, och den måste alldeles
övergivas, sedan man på dem anträffat en mängd kvinno- och
barngravar.
Ännu bevarade handlingar från medeltidens äldre del visa,
att gårds- och bynamnen då voro desamma som nu, endast med
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
