Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 5. Levnadssätt. - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEVNADSSÄTT. — NÄRINGAR.
veln, där ett par stolpar uppburit ett förstugutak. I stugans
mitt låg en mängd kol efter den »långeld», som fordom brunnit
där. Mellan eldstaden och väggarna hade två rader stolpar
stått, som uppburit taket. Ännu syntes i den ljusa marken de
med mörk jord fyllda hålen efter dessa stolpar och efter dem,
som bildat väggarnas stomme. Av den lera, varmed väggarna
varit klenade, funnos många stycken kvar.
Fönstren i vikingatidens stugor voro små och synas
ursprungligen hava varit öppna gluggar, endast försedda med en
brädlucka, som kunde skjutas för. I bästa fall voro de täckta med
någon mer eller mindre genomskinlig skiva, troligen oftast gjord
av den tunna hinna, som vid födelsen omgiver kalven (ännu i
dag använd till samma bruk på Island). Glasfönster torde, ehuru
icke okända för romarna, ej hava varit i bruk här i Norden
under hednatiden.
Väggarna voro på insidan i allmänhet nakna eller endast
betäckta med sköldar, vapen och dylikt. Vid högtidliga
tillfällen behängde man dem med en särskild »bonad», bestående
av långa, längs takkanten gående dukar, stundom med färgade,
konstmässigt sydda bilder. Ännu på 1500-talet hörde dylika
väggbonader till hemgiften även åt den högre adelns döttrar,
och ända intill våra dagar hava sådana vid de stora högtiderna
prytt månget svenskt hem på landet.
Golvet bestod, liksom ännu mångenstädes, endast av
hårdstampad lera. Det kunde ej gärna vara brädbelagt, så länge
ingen särskild spis fanns, utan elden lågade fritt på golvet. I
Norge började man först mot slutet av det elfte århundradet
att begagna murade ugnar och skorstenar. Denna förbättring,
vilken väsentligen bidrog till hemtrevnaden, vann troligen icke
förr insteg i Sverige än i Norge.
Bohaget i våra hedniska förfäders hus var ej stort och
kostbart. Väggfasta bänkar och sängar, långa bord utmed
bänkarna och en eller annan kista till förvarande av husets
dyrbarheter — detta var väl det huvudsakliga, om icke allt.
Sådana möbler som vära flyttbara soffor och länstolar, våra by-
1 Nordiska museet i Stockholm äger flera sådana bonader från senare tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
