Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 5. Levnadssätt. - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGA TIDEN.
på Öland och i synnerhet på Gottland. Ofta hittas på ett ställe
ett par kilogram silver, motsvarande flera »marker» efter den
gamla svenska vikten.
Orsakerna till dessa skatters anförtroende åt jorden hava
säkert varit många. En av dem var tron, att de i jorden
nedgrävda skatterna skulle komma ägarna till godo i ett kommande
liv, såsom Oden enligt Ynglingasagan lärt sina män. Samma
tro återfinnes även hos andra folk än våra förfäder, t. ex. hos
lapparna.
Ända till vår tid har mångenstädes i Norden den
föreställningen fortlevat, att en sålunda nedgrävd skatt vaktas av sin
forne ägare. Så blev enligt folktron i Värend den man, som
lönligen grävt ned gods i jorden, efter döden förvandlad till en
stor orm eller drake, vilken låg och ruvade på sin skatt; på
samma sätt troddes den kvinna, som gömt gods i jorden, ruva
däröver i form av en stor svart höna. Allmän var ock den
övertygelsen, att det lyser på de ställen, där gömda skatter ligga:
en olycklig villfarelse som kostat mången hans nattro och lett
till förstöring av otaliga gravhögar, där någon skatt aldrig legat,
men vilkas innehåll i orubbat skick skulle hava varit av högsta
värde för vetenskapen.
En allmän orsak till silvrets nedgrävande i jorden under
vikingatiden torde dock, såsom nyss nämndes, hava varit önskan
att äga ett säkert gömställe, i synnerhet vid fientliga anfall.
Även i senare tid och ännu i våra dagar har man under krig
mångenstädes gömt sina dyrbarheter i jorden.
Till skydd och tillflyktsorter vid fienders inträngande i landet
äro troligen de flesta av de talrika, till hednatiden hörande
borgar uppförda, vilka ligga på bergshöjderna i flera svenska
landskap. Särskilt förekomma de i stort antal uti trakterna
omkring Mälaren, ävensom på öarna i denna sjö (fig. 277).
Dessa borgmurar äro byggda av otillhuggna stenar, ofta av
betydlig storlek, vilka äro lagda löst på varandra och icke varit
förbundna med murbruk. Uppförandet av sådana borgar har
1 Det berättas bland annat, att en lapp, tillspord varför han gömde sina pengar,
svarade: »Om mina pengar efter min död fölle i andras händer, vad skulle jag
då hava att leva av i de dödas land?»
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
