Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 7. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS INFÖRANDE.
till sitt förfogande, begav han sig å nyo till Danmark och
Sverige (i början av 850-talet). Till vårt land kom han
emellertid icke endast som missionär, utan även som ett slags
sändebud från Tysklands och Danmarks konungar, varigenom han
kunde uppträda med större kraft. Det hedniska partiet, som
nyss bland gudarna upptagit en avliden konung Erik, sökte väl
motarbeta hans plan, och den nu regerande konungen, som
hette Olof, vågade ej utan vidare giva Ansgar lov att predika,
men sedan de enligt gammalt bruk kastade lotterna utfallit
gynnsamt för främlingarna, blev frågan behandlad på ett ting,
som medgav missionärerna att stanna i landet och hålla sin
gudstjänst. Detta beslut framkallades i väsentlig mån av en
gammal mans ord, som påminde därom, att de kristnas gud
redan visat sig hjälpsam mot så många, och att det kunde vara
nyttigt att hava en annan gud som hjälpare i nöden, ifall de
gamla gudarna någon gång skulle vägra sitt bistånd. Sedan
kyrkor blivit byggda och många mottagit dopet, återvände
Ansgar, kvarlämnande Erimbert, en släkting till Gauzbert. Efter
återkomsten till Tyskland fortsatte Ansgar ända till sin år 865
inträffade död att verka för kyrkan i Sverige och sände hit nya
präster, bland vilka även voro två infödda danskar.
Ansgars efterträdare på ärkebiskopsstolen, Rimbert, fortfor
att verka för den nordiska missionen och besökte själv Sverige.
Efter hans död (888) avtog emellertid de Hamburg-bremenska
ärkebiskoparnas verksamhet för Sveriges omvändelse och
upphörde vid början av goo-talet för en tid alldeles, så att den lilla
svenska församlingen, lämnad åt sig själv, snart förföll.
Vid betraktandet av dessa första försök att bereda
kristendomen insteg i landet böra vi ihågkomma å ena sidan, att den
nya läran, så vitt man nu kan se, predikades egentligen endast
i den med utlandet i livlig beröring stående handelsstaden Birka,
men å den andra sidan att denna stad låg i hjärtat av landet
och nära templet i Uppsala, den gamla trons huvudort.
På Björkön har man funnit flera gravar, vilka
uppenbarligen innesluta kvarlevor av den äldsta kristna församlingens
medlemmar. I stället för att såsom de vanliga hedniska
gravarna från vikingatiden innehålla brända ben och vara täckta av
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
