Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 7. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS INFÖRANDE.
utbredd på Skånes och Västergötlands slättbygder liksom i
Danmark och Bohuslän redan före goo-talets slut, under det att
den gamla religionen ännu var så gott som ensam rådande i
Småland, Östergötland och Svealand. För en sådan förklarings
riktighet talar också, att Skåne, Västergötland och Bohuslän ju
äro de delar av det nuvarande Sverige, där man skulle vänta
att den nya religionen förr skulle blivit känd och utbredd
än i landet för övrigt.
Omvändelseverket i vårt land fick emellertid större framgång,
sedan missionsverksamheten erhållit ett kraftigt biträde från
England. I synnerhet efter föreningen av detta land och Danmark
under Sven Tveskäggs spira blevo icke blott de i England
bosatta nordborna och Danmarks egna invånare snart allmänt
kristnade, utan Englands folk trädde också därigenom på ett
förut okänt sätt i förbindelse med Norden, och från England
utgingo många män, som i Skandinavien verkade för
kristendomens utbredande.
Vid samma tid vann den nya läran en viktig seger i vårt
land, därigenom att konungen och hans hus
mottogo dopet Vi hava visserligen sett,
att redan Erik Segersäll skulle hava blivit
döpt i Danmark; men efter återkomsten till
Sverige lär han hava återvänt till sin gamla
tro, ehuru han icke hindrade de kristna
missionärernas verksamhet. Hans son och
efterträdare Olof är den förste svenske konung,
om vilken man vet, icke blott att han låtit
sig döpas (år 1008), utan ock att han fortlevat
i den kristna tron. Någon tid före Olofs dop
hade, som vi minnas, den mäktige västgötajarlen
Ragnvald blivit kristen för att till hustru kunna
erhålla den norske konungens syster; härigenom
blev det folkrika Västergötland snart den nya
lärans viktigaste stöd i landet.
Olof Skötkonung och hans son Anund 314. Bud Av DEN
Jakob verkade båda ivrigt för kristendomen, pflIGB SIGFRID.
Från Husaby kyrka
under det att asatron fortfarande hade sin fasta i Västergötland.
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
