Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 7. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS INFÖRANDE.
ländska kyrkofurstar, som stundom var kännbart nog. I början
av medeltiden lydde Sverige, liksom de andra nordiska
länderna, i kyrkligt avseende under ärkebiskopen av
Hamburg-Bremen, och sedan kom svenska kyrkan i samma beroende av
ärkebiskopen i det då till Danmark hörande Lund; ett
förhållande som ej ens upphörde, då Sverige under senare hälften
av det tolfte århundradet erhöll egen ärkebiskop i Uppsala.
Efter långvariga strider blev väl landet slutligen befriat från
Lunds primat, men under hela medeltiden stod Sverige i ett
förhållande till påvestolen, vilket hade så mycket större likhet
med vasallens förhållande till sin länsherre, som varken den
förres skattskyldighet eller den senares högsta domsrätt saknades.
Vikingatågen upphörde småningom efter Nordens kristnande;
endast mot de av hedningar bebodda länderna fingo de ännu
någon gång ifrågakomma, i synnerhet om de erhöllo form av
korståg. De oroliga krafter, som ej längre funno en avledare i
vikingafärderna, bidrogo säkerligen i stället till framkallandet
av de stormiga tider, som nu inbröto och hotade den gamla
samhällsbyggnadens bestånd. Faran avvändes likväl, och
jämförelsevis lugna tider följde, under vilka man kunde ägna sig
åt lagarnas förbättrande och åt andra sidor av den inre
utvecklingen. På lagstiftningen utövade kristendomen ett välgörande
inflytande; den förvildande och förödande blodshämnden
inskränktes allt mer, i samma mån som staten fick makt att skydda
allas liv och själv utkräva straff för mord och dråp; trälarnas
ställning förbättrades, och slutligen avskaffades träldomen
fullkomligt genom kyrkans omedelbara inflytande.
En fara för de förut fullkomligt självständiga böndernas
frihet låg likväl däri, att kyrkan småningom förvärvade betydande
jordegendomar, vilka ej längre innehades av självägande bönder,
utan av brukare. Den viktiga grundsatsen om allas likhet inför
lagen erhöll ock en svår stöt därigenom, att vissa mål som
rörde prästerskapet ej längre avgjordes vid tingen, utan inför
särskilda domstolar. Härigenom samt genom andra privilegier
erhöllo kyrkans män en undantagsställning, vilken, jämte de
samtidigt åt sådana förmögna jordägare, som kunde och ville
utgöra russtjänst, beviljade skattefriheterna, grundlade ett kyrk-
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
