Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING
De använda ledungsskeppen hava tvivelsutan varit av högst
växlande storlek. I östgötalagen påträffas vid ett par tillfällen
»fiæþertiugh sæssa» och »fiuratighi sæssa» såsom beteckning för
ett krigsskepp. Det är all sannolikhet för att det sålunda
angivna krigsskeppet varit det vanligast förekommande. I
Danmark och Norge befinnes det normala ledungsskeppet hava haft
tjugu roddarbänkar och sålunda tjugu par åror. Alldeles samma
storlek avse de ovannämnda uttrycken ur östgötalagen:
»fyratioroddarskepp» och »fyratio roddare».
I sammanhang med ledungsorganisationen, ehuru naturligtvis
gällande krigsväsendet över huvud, hade även utbildats speciella
regler rörande vakthållning. Upplandslagen föreskriver tre
olika vaktlinjer: »byvård», »strandvård» och »bötavård». Med
»byvård» avsågs vakthållningen invid byn, med »strandvård»
vakthållningen vid stranden och med »bötavård» vakthållningen på
de höga klippor ute bland skären, vilka fått namnet »bötar».
Sörmlandslagens motsvarande bestämmelser gälla »byvård»,
»invård» eller »lyssnovård» och »utvård» eller »bötavård», varvid
»invård» — »lyssnovård» tydligen är identiskt med upplandslagens
»strandvård». De yttersta vaktposterna hade väl i tillfälle av fara
att signalera inåt landet genom antändande av »vårdkasar», de
inre posterna skulle däremot enligt lagarnas uttryckliga föreskrift
i liknande fall höja »härrop».
Då ledingen gått ut, stod hären under konungens militära
befäl och var skyldig honom absolut lydnad. I landskapslagarna
skymta ännu spridda delar av den äldsta krigslag, »rodarrätt»,
vilken gällde för den svenska flottan under sjötåg. Att denna
krigslag varit sträng, därom råder icke något tvivel. De bevarade
bestämmelserna giva vid handen, att brott å ledungsflottan mot
annan persons liv och egendom ådrog den skyldige väsentligen
förhöjda straff.
Det är tämligen tydligt, att det inom kort blev det egentliga
kustlandet, som framför allt kom att uppbära
ledungsskyldigheten. Såsom en sammanfattande beteckning å detta kustland
användes namnet Roden, Rodslandet, vilket namn
sålunda i vidsträcktare mening avsåg hela Sveriges östra kust.
Roden synes hava stått under jarlens speciella förvaltning och
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
