Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Stenkil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENKIL
konung Emund den Gamle. Om Stenkils tidigare liv och
verksamhet veta vi av Adams av Bremen upplysningar, att han under
konungs Emunds tid inskridit till de tyska missionärernas hjälp
och understöd. Säkerligen ligger också en riktig tradition bakom
Hervararsagans uppgift, att Stenkil tidigare varit »jarl i Svitjod»
och sålunda redan under den gamla regimen stått regeringen
synnerligen nära. Att Stenkil haft särskilda relationer till
Västergötland, betygas av den till den äldre västgötalagen fogade
konungalängden. »Han älskade västgötarna», säges det här,
»framför alla de män i hans rike voro, och han var god skytt och stark,
så att ännu stå hans skottemärken i Levene: ett kallas
Konungssten, det andra står vid konungens ledstolpe, det tredje vid
Ståndsberget; och västgötarna voro alltid glada åt honom, så
länge hans livstid varade.» Måhända pekar i samma riktning
Hervararsagans upplysning angående Stenkils börd. Hans fader,
Ragnvald den Gamle — vilken av den senare forskningen utan
tvingande skäl identifierats med den i de norska konungasagorna
omtalade jarlen Ragnvald i Västergötland under konung Olov
Skötkonungs tid — skall hava varit gift med Astrid, dotter av
Njal Finsson från Hålogaland i Norge.
Det är för visso möjligt, att Stenkils uppstigande på tronen
stått i sammanhang med en anti-hednisk rörelse i Sverige, i det
att det mera kristnade mellersta och södra Sverige trängde
tillbaka den hedniska reaktionen i svealandskapen. Att Stenkil
representerade det speciellt kristna elementet i Sverige, är i varje
fall tydligt. Nyss ha ur Adams av Bremen arbete anförts
uttalanden i detta avseende rörande Stenkils uppträdande före
tronbestigningen. Samma källa intygar också, hurusom Stenkil
såsom konung lagt i dagen stor gudfruktighet och nitälskan för
kristendomens utbredande. »Christianissimus rex» är det
hedersomnämnande, som vid hans död givits honom, och det försäkras,
att alla tyska missionärer i Sverige lovsjöngo hans trofasthet
och fromhet. Ingen mindre än påven Gregorius VII har för
övrigt sannolikt givit sin bekräftelse å konung Stenkils kristliga
berömmelse, i det han till sönerna Inge d. ä. och Halsten
uttalade sin förhoppning, att de måtte kunna tävla med sin
»företrädare» i hedrande liv och gärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
