Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Karl Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
institutioners ägo. För övervinnandet av dessa vanskligheter har
konungamakten för visso gjort en tungt vägande insats.
Av utomordentlig betydelse för den svenska kyrkans framtida
utveckling blev återupptagandet och fullföljandet av den tidigare
planen på ett svenskt ärkebiskopsdömes upprättande. År 1164
avgick en svensk beskickning till påven Alexander III, vilken för
tillfället vistades i staden Sens i Frankrike. Beskickningen
utgjordes av Alvastramunken Stefan, vilken utvalts till biskop av
Uppsala och medförde suppliker från konung Karl, rikets biskopar
samt jarlen Ulv rörande instiftandet av ett svenskt ärkesäte i
Uppsala. Påven ställde sig välvillig till de svenska önskningarna.
Säkerligen har härvid inverkat närvaron i Sens av den man, vilken
redan förut haft anledning att taga befattning med den svenska
metropolitfrågan, nämligen ärkebiskop Eskil av Lund. För denne,
som ju erhållit påvlig utfästelse om primatet över den blivande
svenska kyrkoprovinsen, kunde det synas angeläget att med
begagnande av det gynnsamma tillfället slutligt genomföra sin egen
kyrkliga upphöjelse. De samtidiga politiska förhållandena böra hava
bidragit till att framkalla en dylik strävan från ärkebiskop Eskils
sida. I den kyrkliga schism, vilken inträtt genom det dubbla
påvevalet i september månad 1159, hade Danmarks konung
Valdemar ställt sig på kejsarens sida och hyllat påven Viktor IV,
under det ärkebiskop Eskil bestämt anslutit sig till det motsatta,
högkyrkliga partiet, representerat av påven Alexander III.
Situationen i Danmark hade inom kort blivit så spänd, att ärkebiskop
Eskil funnit för gott att draga i landsflykt till Frankrike, där han
vistades hos påven Alexander.
I enlighet med påven Alexanders uppdrag invigdes Stefan av
ärkebiskop Eskil i Sens till ärkebiskop av Uppsala. Tvenne
påvebrev utfärdades, varigenom de rättsliga dispositionerna i ärendet
träffades. Det ena brevet, vilket ställdes till den nyinvigde
ärkebiskop Stefan och hans blivande efterträdare, innehöll själva
fundationen av ärkebiskopsdömet med utstakandet av dess omfattning
samt med föreskrift om att, liksom Stefan vid detta tillfälle mottagit
konsekration av ärkebiskop Eskil, ärkebiskoparna av Uppsala för
all framtid skulle konsekreras av ärkebiskoparna av Lund och
visa dessa vördnad och lydnad såsom innehavare av primatet
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
