Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER JARL
ärende, som kom att dominera de rådplägande furstarnas intresse.
Konung Kristoffer hade invecklats i en häftig tvist med den
myndige ärkebiskopen i Lund Jakob Erlandsön, vilken oböjligt hävdade
kyrkans särställning inom staten och dess oberoende av den
världsliga makten. Tvisten drogs nu av konungen inför den
svenske jarlen, och de bevarade handlingarna i målet —
»Processus litis inter Christophorum et Jacobum Erlandi» — bära
vittne om att Birger allvarligt bemödat sig om att åstadkomma
en försoning mellan de båda hätska motståndarna. Vad som
för övrigt vid mötet förhandlades undandrager sig vår
kännedom. Möjligt är, att redan här avtalats ett giftermål mellan
konung Valdemar av Sverige och konung Kristoffers brorsdotter
Sofia, dotter till konung Erik Plogpenning.
En månad senare ankrade den norska flottan på redden
utanför Köpenhamn. Källorna, av vilka den förnämsta är
Hakonarsagan, förtälja icke, att Birger Jarl vid denna tidpunkt var kvar
i Danmark. Hans fredsmedlande inflytande har dock säkerligen
icke varit utan betydelse för händelsernas utveckling. Konung
Kristoffer tog det första steget till försoning, då han helt avstod
från alla danska ersättningsanspråk på Norge, och exemplet
följdes genast av konung Håkan beträffande norska
ersättningskrav på Danmark. Den nya vänskapen beseglades genom ett
förbundsavtal, åsyftande ömsesidig hjälp mot alla fiender. Att
även Sverige i realiteten givit sin anslutning till ett dylikt avtal
— oavsett när eller på vad sätt en formlig överenskommelse
skett — är av de följande tilldragelserna påtagligt.
Det torde icke kunna förnekas, att 1257 års händelser från
en viss synpunkt beteckna en viktig vändpunkt i Nordens
historia. För första gången hade i alla tre de nordiska länderna
gjort sig gällande en skandinavisk politik, sålunda en politik,
vilken syftade mot en intim samverkan mellan de tre
brödrafolken till gemensam hjälp och hugnad. Den huvudsakliga
upphovsmannen och ledaren av denna politik kan ej gärna, såsom
av det ovan sagda framgår, hava varit någon annan än Birger
Jarl. Vilka djupare liggande planer och önskningar den
statskloke Folkungajarlen förbundit med sin nyinaugurerade
skandinaviska politik, därom lämna oss källorna tyvärr i fullständig
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
