Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
tal endast är om vederbörandes underhåll av gods och räntor.
Enligt rimkrönikans mening synas också de egentliga
förlänin-Sgarna — dock i överensstämmelse med Birger Jarls förut träffade
anordning — ha utdelats först efter Birgers död:
»Then tid Birge Jerl war dödher,
tha sampnado the sik alle bröder.
Konung Valdemar took tha wid rikit,
swa som faderen haffdit likat,
ok han wart hertoghe Magnus
yffuer Sudermaland ok Nyköpungs hwss
ok ower alt thet som vnder hertugadömit laa.
Swa sampde them allom brödrom aa.
Jonker Erik fik ok sin deel,
sith fäderne först, sidhan län ther til.»
Anmärkas bör likväl, att då rimkrönikan låter Birgers näst
äldste son, Magnus, bliva hertig och tillträda sitt hertigdöme vid
faderns död, detta så till vida är felaktigt, som Magnus i tidens
urkunder befinnes bära hertigtiteln redan under faderns livstid.
Rörande Birgers planer på utdelande av län till sina söner
få vi för övrigt en intressant upplysning i ett redan tidigare
berört påvebrev av år 1255. I detta brev omtalas, hurusom
Birger Jarl låtit meddela, att han »i nitälskan om fred och lugn
för Sveriges rike, som nyligen lagligen tillfallit honom, och dess
innebyggare» hade för avsikt att »förläna sina söner vissa delar
i detta rike, viljande härigenom lyckligt undvika det förgörande
av troende och de faror för själarna, vilka i annat fall efter hans
bortgång kunde inträffa». Det gives därefter till känna, att påven
med gillande av denna Birgers avsikt uppmanade ärkebiskopen
i Uppsala samt biskoparna i Linköping och Skara att
verksamt understödja Birgers förehavande.
De slutsatser, som av dessa meddelanden kunna dragas, äro
av betydande räckvidd. För det första kan konstateras, att
Birger Jarl väntat ett visst motstånd mot sina förläningsplaner
och därför litat till kyrkans mäktiga hjälp. Vidare är det
påtagligt, att det av Birger direkt uppgivna skälet ingalunda varit
uppdiktat: de ständiga oroligheterna skulle för framtiden
omöjliggöras genom organiserande av en på olika länsområden för-
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
