Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
sätta Stegeborg misslyckades; vid det sista tillfångatogs Johan
von Brunkow. Under dessa kritiska ögonblick utslocknade
hertigarna Eriks och Valdemars liv. De närmare omständigheterna
härvid känner man ej. Rimkrönikan förtäljer, att konung Birger
vid sin avfärd från Nyköping kastat nycklarna till fängelsetornet
i ån och att de olyckliga fångarna, vilka förut underkastats en
högst ovärdig behandling, därefter avlidit av svält, hertig Erik
efter nio dagar och hertig Valdemar efter elva. Tydligen återger
rimkrönikan den berättelse, som om hertigarnas död gick i landet
bland deras sörjande anhängare. Överensstämmande med
verkligheten kan dock denna skildring icke vara. Att konung Birger
kastat fängelsenycklarna i vattnet, hade varit fullkomligt
meningslöst, då slottet ingalunda samtidigt uppgavs. Av en urkund av den
18 januari 1318 — sålunda av senare datum än Birgers avresa
från Nyköping — finna vi också, att hertigarna denna dag voro
vid liv, upprättande sitt testamente. Hertiginnorna betraktade
dessutom tydligen sina gemåler såsom levande ännu på våren och
försommaren 1318 och synas först i juli månad hava fått bestämd
underrättelse om deras död. Det är under sådana förhållanden
sannolikast, att slottsbefälhavaren på Nyköping fått order att med
hertigarna förfara efter omständigheterna, d. v. s. att, om slottet
allvarligt hotades, låta avdagataga dem. Då på sommaren 1318
de belägrande gjorde allt större framsteg, har sålunda det
ödesdigra beslutet att bringa hertigarna om livet blivit fattat och satt i
verket — måhända har, såsom rimkrönikan och ett flertal annaler
uppgiva, deras död framkallats genom svält. För slottsbefälhavaren
kunde härvid hava medverkat den uträkningen, att fienderna skulle
avmattas i sina ansträngningar, då de sågo, att de män för vilka
de kämpat icke voro mer. I rimkrönikan omtalas nämligen, att
man förde ut hertigarnas lik på en bår för att visa dem för
hertigarnas folk:
»Her maghin I herra kennas wiidh,
at thetta ära idre retta herra.
The ära dödhe, thy är werra.
Jak weyt ey hwar at I wilin traa,
I maghin ider andra herra faa
ok latha konungin haffua sith rike.»
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
