Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
Sveriges stormannaklass nu stod enad vid Mats Kettilmundssons
sida. Det är tydligt, att en försoning inträtt mellan de olika
fraktionerna i Sverige på konung Birgers bekostnad. För visso har
härvid hertigarnas sorgliga slut varit av stor betydelse: harmen
över det skändliga dådet har trängt tidigare motsättningar åt sidan
och samlat alla i kamp mot ogärningsmannen. Men säkerligen ha
också andra motiv spelat in. I en regeringslös tid har den svenska
stormannaklassen åter rest huvudet och enigt och
målmedvetet gripit efter ledningen av rikets styrelse. Tidpunkten hade
kommit för de aristokratiska intressena att göra sig gällande, och
man dröjde ingalunda att begagna sig av det gynnsamma
tillfället.
Den nya riksstyrelsen fördes i de båda hertiginnornas namn,
men uppbars reellt av rådet med drotsen Mats Kettilmundsson i
spetsen. Dess behärskande strävan var otvivelaktigt att vinna de
ledande klasserna och därmed säkerställa den nyskapade regimen.
Särskilt betecknande är i detta avseende den synnerliga hänsyn
till kyrkans intressen, som präglar regeringens handlingar.
Förbud utfärdades att med världsliga pålagor besvära
kyrkoegendomen inom Linköpings stift, vilken under den gångna tiden blivit
hårt betungad. Till Linköpings och Uppsala domkyrkor
återställdes olagligen avhända gods, och Linköpings domkyrka förlänades
gårdar på Visingsö såsom lön för biskopens åt hertiginnorna
lämnade bistånd. Då i och för krigsrustningarna en gärd måst
begäras även av andliga personer i Sverige, skyndade man sig
att högtidligen förklara, att detta icke för framtiden skulle i något
avseende lända kyrkans privilegier och friheter till förfång.
Inom utrikespolitiken och i förhållande till den förjagade
konung Birger ansåg sig snart den svenska regeringen stark nog
att vandra nya vägar. Enligt rimkrönikans framställning skall
Mats Kettilmundsson strax efter återkomsten från Skåne hava
hållit rättegång med Johan von Brunkow och andra fängslade
konungens anhängare och efter fälld dödsdom låtit avrätta
desamma. Skulle rimkrönikans tidsuppgift på denna punkt vara riktig,
har genom nämnda handling stilleståndsfördraget i Roskilde
omedelbart efter dess ingående blivit kränkt. I varje fall har man i
Sverige på våren 1319 varit på det klara med att den avtalade skilje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
