Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
Liksom sin store farfader har Magnus Eriksson ägnat särskild
omvårdnad åt bergsbruket. Redan år 1340 utfärdade konungen
en bergsordning för »Västra berget» i Närke — troligen identisk
med den senare Lekebergslagen — med utförliga stadganden
rörande bergverkets organisation och gruvarbetets bedrivande. År
1347 skred Magnus till reglering av förhållandena vid Sveriges
viktigaste bergverk, Falu koppargruva. Den vidlyftiga och
detaljerade stadga, som för sagda ändamål tillkom, är ännu i original
bevarad. Den ger oss en ovärderlig inblick i de former, under
vilka vår äldsta bergsindustri arbetade.
På den egentliga lagstiftningens område har konung Magnus
rest sig en oförgänglig minnesstod. Sedan länge hade man i
Sverige haft blicken öppen för de olägenheter, vilka följde av de
olika landsdelarnas splittring i rättsligt avseende, och den
kungliga lagstiftningsverksamheten hade just syftat mot ett
överbyggande av gränsskillnaderna mellan de många landskapsrätterna.
Tanken på att låta en rikslagstiftning ersätta landskapslagarna
hade helt naturligt så småningom växt fram; måhända hade den
också under senare tid fått särskild näring genom påverkan från
Norge, där en för hela landet gemensam rikslag införts redan av
Magnus Lagaböte. Det blev emellertid först konung Magnus
Eriksson förunnat att omsätta den stora tanken i verklighet.
Om tillkomsten av den allmänna landslagen känner man
några få detaljer. Konung Magnus hade — troligen i mitten av
1340-talet — tillsatt en lagkommission, i vilken inkallats
lagmännen i Västergötland, Värmland och Tiohärad, för att »rätta,
förbättra och till samstämmighet och enhetlighet bringa de olika
lagmansdömenas lagar». Denna kommission var i början av år
1347 samlad i Örebro och hade med sig adjungerat fem kaniker
från olika stift, säkerligen i och för utformningen av en
landslagens kyrkobalk. Vid detta tillfälle inträffade emellertid en schism
inom kommissionen, i det att de fem kanikerna funno sig böra
opponera mot de på kyrkans frihet inkräktande förslag, som
framkommit under förhandlingarnas gång från de världsliga
kommissionsmedlemmarnas sida. Den 8 mars 1347 uppsattes en
högtidlig protest, vari kanikerna bestämt tillbakavisade varje försök
att minska kyrkans lagligen förvärvade rättigheter och privilegier
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
