Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
låter sig tänkas. Man kan ej heller förneka, att ett andra avtal
av den typ, som Hvitfeldt anger, kan hava ägt rum.
Sannolikheten talar dock för att Hvitfeldts uppgifter på denna sistnämnda
punkt bero på ett missförstånd och egentligen avse ett senare
års händelser. De kraftåtgärder, som konung Valdemar
omedelbart under är 1361 tillgrep emot Sverige, och ävenså de
samtida föranstaltningarna i Sverige mot Danmark låta sig
naturligast förklaras, om man antager, att krigstillstånd rått mellan
Sverige och Danmark i ett sammanhang ända från senhösten
1360 och att detta krigstillstånd först framkallats genom
Valdemars fientliga offensiv på Skånes landsbygd. Såsom ett
ytterligare skäl för denna uppfattning må påpekas, att ännu vid
avslutandet av förbundet mellan Sverige-Norge och hansestäderna i
september 1361 — varom nedan — Lindholms slott synes hava
varit i svensk besittning. De svenska truppernas bristande
aktivitet i Skåne liksom konung Magnus’ egen hållning gent emot
Valdemars hänsynslösa angrepp har mähända också påverkats
av danskvänliga manifestationer hos den skånska befolkningen?
Det var ett förvirrande spel, som uppförts under sommar-,
höst- och vintermånaderna 1360 i Skåne, ett spel som bragt
Sveriges krona om en av dess allra värdefullaste landsdelar. Att
konung Magnus i stort sett blivit grundligt överlistad, är
påtagligt. En enstaka annalförfattare synes fullt riktigt ha uppfattat
situationen, då han utbrister: »Konung Valdemar, Danmarks
konung, vann med list och svek, missbrukande Sveriges konung
Magnus’ godtrogenhet, Skåne åter från svenska väldet.» För de
ledande kretsarna i Sverige var det skedda något oerhört. De
skånska landskapen betecknade för dem en fullt integrerande
del av Sveriges rike, oupplösligt sammanfogad och förbunden med
det hela. Birgittas uppenbarelser synas otvetydigt intyga, att
enligt gällande svensk uppfattning den naturliga och av försynen
dragna gränsen mellan Sverige och Danmark gick i Öresund.
Nu hade dessa rika områden helt plötsligt övergått i
dödsfiendens, Valdemar Atterdags, händer! Huru denna olycka varit
möjlig, var säkerligen för de flesta en gåta. Att konung Magnus
17—230936. Sveriges historia. I.
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
