Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
åtgärd, är icke lätt att fastställa. Sannolikt har han väl ansett,
att han i Tyskland skulle kunna genom sina furstliga förbindelser
uppväcka fiender i motståndarnas rygg, allt under det att
Podbusk med rådet lämnades frihet att utan hinder av hans allmänt
förhatade person söka uppgörelse med angriparna. I varje fall
såg det snart mörkt ut för de båda nordiska rikena. En
hanseatisk flotta härjade och plundrade på Norges kuster. En förenad
mecklenburgsk-hanseatisk-holsteinsk armé visade sig utanför
Köpenhamn och bragte inom kort slottet till kapitulation. På
Lolland, Falster och Möen intogs den ena borgen efter den andra,
och holsteinarna satte sig i besittning av Jylland. I Skåne gingo
ävenså de förbundna segrande fram. Konung Albrekt, vilken först
synes hava återtagit stora delar av de till Danmark under de
föregående åren förlorade svenska landskapen, ryckte med en
här in i Skåne och lade med hanseaternas hjälp större delen av
landet under sig. Den 25 juli utfärdade Albrekt från Falsterbo
såsom »herre till Skåne» vittgående privilegier för en stor skara
hansestäder. Det förefaller sannolikt, att vissa grupper av Skånes
befolkning frivilligt anslutit sig till sina förra landsmän och
hyllat konung Albrekt. Under år 1369 fortsattes framgångarna,
i det att det fasta Hälsingborgs slott då öppnade sina portar för
hansestädernas trupper.
Att kriget i huvudsak var förlorat för Valdemar och Håkan,
stod tämligen klart. Konung Håkan hade också redan under år
1368 funnit för gott att draga sig ur spelet genom ett stillestånd
med hanseaterna. Valdemar å sin sida arbetade redligen på att
i Tyskland skaffa sig bundsförvanter och lyckades även förmå
några tyska furstar till angrepp på Mecklenburg. I stort sett
ledde dock alla hans bemödanden icke till något väsentligare
resultat. Det återstod då endast för Henning Podbusk och det
danska riksrådet att böja sig för övermakten och inleda
underhandlingar med fienderna. Med riktig blick för situationens krav
vände de sig härvid närmast till hansestäderna. För dessa fanns
det i själva verket ingen anledning att gent emot Danmark
spänna bågen till det yttersta. De hade visserligen vid
förbundsfördragens ingående betingat sig väsentliga fördelar i Skåne
såsom centrum för handelsrörelsen i de skandinaviska länderna,
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
