Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
befinnes samtidigt hava arbetat för att konung Valdemar måtte
ingå ett nytt giftermål och att sålunda utsikt måtte öppnas
för honom att efterlämna en manlig livsarvinge, vilken obestritt
kunde taga riket i besittning!
Den 24 oktober 1375 avled konung Valdemar på Gurre slott.
Spörsmålet om hans efterträdare på Danmarks tron blev nu på
allvar aktuellt. Formellt sett var Danmark ett valrike, men en
faktisk arvsrätt till kronan hade länge från konungahusets sida
både hävdats och i någon mån erkänts. De tronkandidater, som
vid detta tillfälle kunde komma i fråga, voro Valdemars båda
dottersöner, den ovan nämnde hertig Albrekt d. y. av
Mecklenburg och konung Håkans och drottning Margaretas späde son
Olov. För den förre kunde åberopas såväl att han var son till
Valdemars äldre dotter som att Valdemar själv givit honom
löfte om kronan. Hertig Albrekt lät också genast sin sonson
antaga titeln av Danmarks konung samt försäkrade sig om de
holsteinska grevarnas understöd genom utfästelse till dem av
stora territoriella förmåner på Danmarks bekostnad.
Det skulle emellertid snart visa sig, att Folkungaättlingen
Olov Håkansson var den lyckligare tronpretendenten. För hans
sak inträdde med överlägsen kraft och klokhet hans unga moder,
drottning Margareta, vilken nu för första gången fick tillfälle
att visa prov på sin utomordentliga politiska förmåga. Margareta,
vilken vid faderns död synes hava befunnit sig i Danmark,.
vidtog ofördröjligen åtgärder för att säkerställa sin sons anspråk.
Genom gunstbevisningar och löften om en kunglig handfästning
rörande rikets friheter vann hon stormännen på sin sida. Därefter
begyntes förhandlingar med hansestäderna, vilka enligt
Stralsundsfredens bestämmelser ägde det avgörande ordet i fråga om det
danska konungavalet. Det befanns inom kort, att hansestäderna
i den vanskliga situation, som inträtt, föredrogo att helt
undandraga sig ansvaret av ett ställningstagande och underläto att
giva sin mening till känna. Man beslöt då i Danmark att handla
på egen hand. I maj 1376 samlades de danska stormännen och
valde Olov Håkansson till Danmarks konung. Hanseaterna
tillfredsställdes sedermera genom en fördelaktig
privilegieöverenskommelse med Norge samt en stadfästelse av konung Olov å
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
