Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
framhållits, stora krav på de båda frälseståndens patriotiska
offervillighet. Ett alldeles speciellt samhällsproblem gjorde
därefter sitt inträde i svensk politik, ett problem som utan tvivel
i huvudsak behärskade hela konung Albrekts regering. Landets
sociala fysionomi undergick så småningom en betydande
förändring. Med uppsättandet av den tyske fursten Albrekt på
Sveriges tron hade porten öppnats för en våg av tyskt
inflytande över hela vårt land. Skaror av tyska riddare och herrar
infunno sig i Sverige och lyckades där vinna anställning och
underhåll. Särskilt framträdande vid denna tyska expansion i
Sverige var konungens fader, hertig Albrekt av Mecklenburg.
Redan från den tyska regimens första dagar skymtade hertigens
gestalt bakom alla viktigare regeringshandlingar, och hertigen
tillmätte sig tydligen en självständig auktoritet även i rent
svenska styrelsefrågor. Vi känna från det föregående, hurusom
hertig Albrekt på ett uppseendeväckande sätt företrätt Sveriges
rike vid Ålholmstraktatens avslutande. Vid uppbärande av de
särskilda avgifter till rikets försvar, vilka år 1367 beslutats,
nämndes hertigen vid konungens sida såsom rikets främste
representant. Tvenne förpliktelsebrev av befälhavarna på
Stockholms slott av åren 1364 och 1367 ställdes ej mindre till
hertigen än till konungen. Sitt kanske mest betecknande uttryck
fick hertig Albrekts maktkänsla i ett ryktbart brev av den 11
mars 1367, vari han uppmanade invånarna i Linköpings stift
att ställa sig vissa konung Albrekts förordningar till efterrättelse.
Ett reellt underlag för sin myndighet hade hertigen ernått i de
väldiga pantbesittningar, vilka han efter hand vetat att tillskansa
sig över hela riket och vilka han förvaltade genom
mecklenburgska adelsmän. De mest betydande av dessa voro Kalmar
slottslän under Vicke von Vitzen, Stäkeholms slottslän med Tjust,
Nyköpings slottslän med stora delar av mellersta Sverige under
Raven von Barnekow samt hela Norrland.
I det föregående har redan berörts, hurusom den tyska
regimen medförde stora faror för Sverige i socialt avseende och
hurusom densamma omsider framkallade en stark folklig
reaktion, som t. o. m. hotade det mecklenburgska konungadömets
bestånd. Vi hava ävenså vid skildringen av händelserna under
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
