Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Vid hans födelse voro några »gamla fruar här i riket»
närvarande, berättar krönikan, vilka sedan intygade, att han föddes
med en segerhuva och hade ett rött kors på bröstet. Bland de
gamla fruarna uppräknas även moderns halvsyster, Kristina
Gyllenstierna, då ett barn om 3—4 år, och Gustavs kusin, Brita
Kristiernsdotter, som troligen var föga äldre.
Minnen från hans barndom, mer och mindre trovärdiga,
upptecknades längre fram, när han blivit en stor man. Så skulle
han, den senare danskfienden, som barn en gång väckt konung
Hans’ uppmärksamhet genom sin bråda begåvning. Den krets,
i vilken han uppväxte, var fientligt stämd mot unionen, och hos
den unge gossen skola både danskhatet och självkänslan tidigt
ha framträtt. Han sattes i skola i Uppsala, berättar en anekdot,
hos en dansk man, mäster Ivar. Vid ett tillfälle hade Gustav
talat om vad han skulle taga sig till, när han blev stor: »Se det
vill jag göra, jag vill draga upp till Dalarne, få dalkarlarne ut
och slå juten på näsone» Då gav mäster Ivar Gustav stut.
Vredgad drog denne sin dolk och högg den genom »Alexandrum»,
en den tiden bruklig lärobok, utropande: »Hej, jag tör giva dig
och din skola tusan», varpå han gick sin väg. Enligt andra
uppgifter studerade han en tid vid Uppsala universitet och hade till
lärare mäster Henrik Sledorn, sedermera en tid hans kansler,
och mäster Mattis Erici, kanik i Uppsala. Studietiden blev i
varje fall icke lång och den lärdom han inhämtade skäligen
obetydlig, vilket han sedermera stundom hördes beklaga. Svenska
och tyska kunde han emellertid skriftligen behandla, hans
handstil var ej sämre än de samtidas bland Sveriges adel, och
alldeles främmande för latinet torde han icke varit. Vad som
brast i boklig bildning ersattes för övrigt längre fram genom
naturlig begåvning och en rik livserfarenhet. Åt det praktiska
hållet voro för övrigt anlagen tydligt riktade.
Han fördes i stället »till hova» för att öva sig i ridderliga
idrotter. Det var hos riksföreståndaren Sten Sture d. y., vid
den tiden gift med hans halvmoster Kristina Gyllenstierna, och
det är antagligt, att det vid detta unga hov under de första
åren, innan politikens skuggor började falla mörka, gick ganska
glatt till. Han hade där, berättas det, synnerligt umgänge med
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
