Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
lorade matlust och sömn och beslöt äntligen att fly. Han
lyckades obemärkt smyga sig bort från Kalö gård, slöt sig längre
fram till några boskapsdrivare och kom omsider, klädd i
bondekläder, fram till Lybeck den 30 september 1519. Denna
vandring i ringhet bevarades hos hans vedersakare längre fram i
gott minne. Det hände Sören Norby att tala om »kung
Kosvans» i Sverige, och ännu 1558 kallade man honom i Lybeck
för »oxdrivaren». Här lyckades den vackre och kvicke ynglingen
finna välvilligt upptagande hos åtskilliga borgare, såsom
köpmannen Kort König, som försåg honom ånyo med ståndsmässig
dräkt, hos en annan köpman Herman Iserhel, som jämte sin
hustru Elsebe tydligen tjusats av honom, m. fl. Han måste
dock hålla sig dold, och rådet visste officiellt ingenting om
honom.
Till Lybeck kom några veckor senare herr Erik Eriksson,
åtföljd av ett par danska herrar, för att återfordra sin fånge.
Men Gustav uppträdde efter undfången lejd inför rådet,
förklarande, att han ej vore någon verklig fånge; mot Gud och all
rättvisa hade han under given lejd blivit förrädiskt bortförd;
lika litet ville han vidkännas något givet löfte till herr Erik.
Han vädjade till kejsaren och alla tyska furstar och i synnerhet
till ett ärbart råd i Lybeck, lovade att stanna till nästa påsk
och bida rättens utslag. Härmed läto sig danskarna nöja och
drogo åter sina färde. Gustav Eriksson stannade kvar och
dröjde i Lybeck sammanlagt nära åtta månader. Han
förvärvade sig många vänner; själve borgmästaren, den mäktige herr
Klaus Brömse, intresserade sig för den unge flyktingen. Påsken
1520 gick förbi, utan att veterligen någon rättegång hördes av,
och nu lyckades Gustav genom enträgna böner förmå
vederbörande i Lybeck att låta honom återvända till Sverige. Man
fann en skeppare, Henrik Möller, villig att åtaga sig den
vanskliga uppgiften — man begagnade sig, för att lättare undgå upp-
täckt, av en Warnemündeskuta, kallad Korpen —, och så land-
sattes han slutligen den 31 maj 1520 på Stensö, en udde nära
Kalmar. Ett par veckor förut hade Lybeck i den holsteinska
staden Segeberg ingått en förlikning med Danmark på ett år
och bland annat lovat att ej göra Sverige någon tillförsel intill
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
