Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 3. Uppgörelsen med Lybeck. Gottland och Malmö recess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPGÖRELSEN MED LYBECK
becks stadssekreterare, Paul von Felde, åtog sig sällsamt nog
att föra Sveriges talan. Såväl han som Danzigs stadssekreterare,
Ambrosius Storm, ha lämnat detaljerade berättelser om
förloppet. Den första sammankomsten ägde rum i det sedermera
förstörda Helgeandsklostrets refektorium eller samlingssal, där de
båda konungarna togo plats vid varandras sida. Borgmästaren
von Wickeden, den holsteinske kansleren Wolfgang von
Utenhoven och den nyssnämnde lybske sekreteraren öppnade
sammankomsten med var sitt tal, varpå borgmästaren uppmanade
de båda konungarna med hänsyn till den gemensamme fienden
till skyndsamhet och föreslog att utse en kommission av lika många
riksråd från vardera sidan för att träda i underhandling med
varandra. Härpå gingo båda konungarna in. Kommissionen
sammanträdde följande dag i närvaro av de vendiska
rådssändebuden och Danzigs stadssekreterare. Den holsteinske kansleren
uppträdde och redogjorde för ställningen. Medan konung
Fredrik var upptagen på annat håll, hade svenskarna erövrat Viken,
som tillhörde Norge, och Bleking, som tillhörde Danmark, och
hade därpå med härsmakt anfallit Gottland, som av ålder
tillhörde Danmarks krona, varpå man hade skäl och bevis. Detta
vore olidligt, och han bad städernas ombud tillse, att vardera
riket behölle vad som med rätta tillhörde detsamma. Efter
hållen överläggning återinträdde de svenska ombuden, och Paul
von Felde tog ordet. Han försvarade erövringen av Viken och
och Bleking, som tagits från den gemensamme fienden, och
motiverade angreppet på Gottland med nödvändigheten att stävja
Norbys framfart. Dessutom hade ön av ålder tillhört Sverige—
man visste väl, huru den kommit under Danmark; Öland,
Gottland och Åland låge liksom i en linje och tillhörde genom sitt läge
Sverige; han kom slutligen med det märkvärdiga påståendet,
att enligt Sveriges lagbok mittlinjen i sjön mellan Gottland och
och Preussen utgjorde Sveriges gräns. Lybecks borgmästare
lade sig nu i saken, bad båda parterna ej inlåta sig i vidare
disputering och föreslog, att rådssändebuden skulle träda emellan.
Så skedde ock. Medlarna gingo emellan de svenska och danska
kommissionerna, vände sig även direkt till de båda konungarna
var för sig, men funno dem vad Gottland angick lika omedgör-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
