Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
frågeform några kristna grundsanningar med hänsyn till
katolicismens förvanskningar, såsom Kristi betydelse och verk,
förhållandet mellan tro och gärningar, helgondyrkan och särskilt
Mariadyrkan m. m. Båda skrifterna, utmärkta genom sitt enkla
och klara språk, saknade alldeles polemisk ton, de voro inga
stridsskrifter. Så hade omsider boktryckarkonsten under konungens
hägn trätt i den nya rörelsens tjänst. Såsom utgivare eller
bearbetare har man på goda grunder antagit mäster Olov, som
sålunda med dem skulle inlett sin epokgörande litterära
verksamhet. En psalmbok, den första evangeliska, utgavs samma år.
En kyrkopolitisk fråga av största betydelse blev nu den om
kyrkans beskattning för världsliga ändamål. En sådan var
visserligen i och för sig ingenting oerhört. Mer eller mindre
frivilligt hade kyrkan flerfaldiga gånger fått bispringa staten; den
undandrog sig icke heller, blott hjälpen icke upprepades alltför
ofta och icke förlorade sin frivilliga karaktär. Men allt detta
höll nu på att ske. Trots allt övervåld, som den svenska
kyrkan lidit, kunde den dock betraktas som en rik institution.
Biskopar, domkapitel och kloster hade stor jordegendom; det fanns
även rika sockenkyrkor. Många dyrbarheter hade under
århundradenas lopp samlats dit, och kyrkotionden utgick alltjämt som
en regelbunden inkomst. Nu var kronan i stort behov; från
allmogen var ej mycket att taga, men inom kyrkan fanns
jämförelsevis överflöd. Redan 1522 hade en gärd av henne lämnats
för befrielsekrigets fullföljande. 1523 hade man varit nödsakad
att »med hast» taga till låns en del av kyrkornas dyrbarheter
och reda penningar för att tillfredsställa de lybska
fordringsägarnas mest trängande krav och avbetala krigsfolket. 1524
äskades en ny skatt av kyrkor och kloster för den gottländska
expeditionen. Nu började missnöje att spörjas; det gick icke
alltid så regelrätt till vid skattens indrivande, de kungliga
fogdarna tilläto sig övergrepp, och när anspråken utsträcktes till
biskopsbordens inkomster, protesterade biskop Brask. Men det
stannade ej därvid. På ett möte i Stockholm 1525 beviljades
för krigsfolkets underhåll sockenkyrkornas tionde för föregående
år med undantag av det lilla, som kunde behövas för mässans
uppehållande, för vin och oblat. Redan 1524 hade ett nytt krav
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
