Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 6. Den protestantiska förkunnelsen på sin höjdpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
mässan, en i många delar självständig anordning av gudstjänsten,
med sin varmhjärtade och fyndiga inledningsskrift om »Örsakerna
varför mässan bör vara på det tungomål, som den menige man
förståndeligit är»: »vi svenskar», hette det där, »höra ock Gudi till,
såväl som annat folk, och det mål vi hava, det har Gud givit
oss». 1536 slutligen utkom en ny upplaga av »Svenska sånger»,
föregången av två äldre, helt eller delvis förlorade (1526, 1530);
»Från 1536 års psalmbok utgår hela det följande svenska
psalmboksarbetet.»
Måhända hör till tiden för mäster Olovs sekreterarskap vid
magistraten i Stockholm avfattandet av de berömda
domarreglerna med deras i så hög grad humana och människovänliga
innehåll, som dess värre i tidsandan hade så ringa motsvarighet,
och deras karakteristiska slut: »Bekänner man det väl, att när
man denna regel efterfölja vill, som det rätt bör, varda sakören
något mindre, så bliver ock Guds förtörnelse något mindre, och
rätt och skäl bland den menige man bliver desto större, och
det ligger ock mera makt uppå.»
»Vi skola se till vad rätt är, icke vad vant är. Om sedvanan
är rätt, skola vi följa henne efter, annars icke.» Detta var principen
för mäster Olovs författarskap, och för den veko katolicismens
läror om prästadömet, om verkheligheten och världsförsakelsen,
om traditionen och auktoriteten, om kyrkan, och i stället lärde
han varje människas personliga förhållande till Gud, det
allmänna prästadömet, trons betydelse, Guds ords allenagiltighet
och värdet av pliktuppfyllelse och arbete i det borgerliga
samhället.
I övrigt är frånvaro av dogmatiska läroformuleringar det
utmärkande för mäster Olovs religiösa författarskap och bevarar
åt detsamma ännu i dag dess friskhet. Det är direkt ur
bibelordet han hämtat sina satser, ty vid detsamma var han ju
bunden, men däri fann han också styrkan att spränga de under
århundraden hopade människostadgarnas band. Men om häri låg
hans storhet, ligger där också hans begränsning. Vissa satser,
misstydda, kunde onekligen leda till förvirring och självsvåld.
Huru skulle i verkligheten den kring ordet församlade
menighet av kristna, sådan han tänkt sig den, taga sig ut, och vilka
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
