Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 1. Utrikespolitiken 1525-1537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UÜTRIKESPOLITIKEN 1525—1537
läggas med undantag av Sveriges anspråk på Gottland samt dem,
som adeln i det ena landet hade på gods i det andra, varjämte
försvarsförbundet förnyades med några ändringar i avseende på
den ömsesidiga krigshjälpen. Snart följde Kristian Il:s försök
att återtaga de nordiska rikena, då Gustav Vasa lojalt uppfyllde
sina förbundsplikter, och därpå de utbrytande misshälligheterna
med Lybeck, som medförde ett gemensamt uppträdande. Viken
hade sedan våren 1532 upphört att vara ett tvisteämne.
Den andra medelpunkten, kring vilken Sveriges utrikes politik
under dessa år vände sig, utgjordes av förhållandet till Lybeck,
den mäktiga hansestaden och den forna bundsförvanten. På
detsamma inverkade tvenne faktorer, den obetalade skulden och
det 1523 givna privilegiet. Om skulden talas i ett annat
sammanhang. Privilegiet visade snart sina fördärvliga verkningar;
det hindrade de svenska städernas uppkomst, det berövade kronan
inkomsterna av tullen, det möjliggjorde för lybeckarna att
bestämma varuprisen, och det bidrog sålunda till den dyra tiden,
varöver man under 1520-talet oupphörligt klagade i Sverige, och
det ledde i tillämpningen till trakasserier. Man sökte sålunda
hindra de tyska köpsvennerna att resa kring i landet, man
inskränkte deras rätt att uppehålla sig i riket, man sökte tvinga
lybeckarna att nedsätta priset på sina varor och hotade i annat
fall med repressalier, man gjorde ingrepp i tullfriheten, man
anställde undersökningar på de lybska fartygen om vad som
verkligen skulle vara tullfritt gods och lade beslag på annat,
man förbjöd utförsel av silver, myntat eller obearbetat, och
lybeckarna svarade med att inskränka eller avbryta tillförseln.
På de svenska mötena alltifrån 1526 upptogs frågan om de
vendiska städernas privilegier och överlades om möjligheten att
göra inskränkningar däri, men Lybecks skuldfordringar reste
sig alltid som ett obevekligt hinder däremot. Den svenska
regeringen sökte slutligen genom upprepade beskickningar förmå
Lybeck att medgiva inskränkningar i tillämpningen, så alltifrån
1528 ända till 1531, men utan resultat. I vad mån de övriga
vendiska städerna kommit i åtnjutande av privilegierna synes
ej vara fullt klart. Säkert är, att Gustav Vasa mer än en
gång förklarat, att han ej kunde medgiva någon annan än Ly-
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
