Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 1. Utrikespolitiken 1525-1537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
frihet för salt. På våren 1526 synas de första holländska skeppen
ha kommit till Stockholm, lastade med salt, kläde, vin med mera,
och mottogos säkerligen med glädje. En livlig verksamhet
utvecklades för att skaffa dem lämplig återfrakt; städerna och
menige man uppmanades att infinna sig i Stockholm med
spannmål, hudar, smör, tjära, trävaror och annat, som kunde vara
lämpligt.
Samtidigt började åtgärder vidtagas för utvecklingen av
Nylödöses handelsmöjligheter. Konungen reste själv ned till
Västergötland, staden fick nya privilegier, bland annat skattefrihet på
tio år, och kraftiga mått och steg togos för dess befästande.
Hans Brask intresserade sig livligt för saken; det var nu han
skrev: »Tycker oss väl vara om Lödöse, och är ingen del där
vi bättre kunna möta de lybska med; Gud give de vorde så
befäste, att de kunde försvara sig för en skalkehop. Sker det
så, då skall det vara vårt fulla råd, att upp skall skäras mellan
Vättern och Vänern för forlön och köpmansgods skuld. Sedan
bliver Sverige väl vid makt näst Guds hjälp, så att Öresund och
de vendiska städerna ej kunna tränga oss.» Han skänkte också
en summa penningar till stadens befästning.
Underhandlingen med holländarna fortsattes 1526 i Bremen
och den inom grevskapet Hoya belägna staden Nienburg.
Såsom svenska kommissarier fungerade kaniken Olaus Magni och
en för övrigt okänd tysk Johan Richart. Här föreslogos åtskilliga
tillägg och förklaringar till den året förut ingångna
överenskommelsen. De hamnar i Sverige och Finland specificerades
närmare, till vilka holländarna fritt skulle få fara, man lovade dem
hjälp med lotsar och med bärgning, i händelse av sjöolycka,
mot billig bärgarlön. Tilläggen ratificerades av konung Gustav
den 18 april 1527. Därjämte hade holländarna i Bremen väckt
fråga om »ett evigt förbund och frid» och föreslagit
underhandlingens återupptagande i Nederländerna följande år, 1527.
Konungen meddelade sig om förslaget med rikets råd i
Västergötland, under framhållande av det tryck, som de vendiska städerna
utövade på Sveriges handel. Men rådsherrarna avrådde från
att så hastigt kränka lybeckarnas privilegier, efter skulden ännu
var obetalad, och tillstyrkte att låta sig nöja med det nuvarande
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
