Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
på sunt förnuft i själva verket den lybska politiken var. Man
bjöd ut den danska kronan som ett annat kramgods till höger
och vänster. Man vände sig till den protestantiske kurfursten
Johan Fredrik i Sachsen, till den katolske hertigen Albrekt av
Mecklenburg, gift med Kristian Il:s systerdotter, till konungen
av England. Och man hade ju även den svenska kronan att
erbjuda. Sedan förstnämnde furste definitivt dragit sig tillbaka,
var det emellertid hertig Albrekt, som man satte de största
förhoppningarna till, och hösten 1534 upptogs av ständigt skiftande
underhandlingar med denne. Han skulle bliva konung i Sverige
men lova att där upprätthålla den evangeliska läran, stadfästa
alla lybeckarnas privilegier samt åt dem och deras förvanter
överlämna Kalmar och Öland. Greve Johan av Hoya skulle få
en stor del av Finland, Berend von Melen Åland och delar
av Finland o. s. v. Men utsikterna till den svenska kronan
tycktes ringa nog, och hertig Albrekt lät förstå, att Danmark
skulle vara honom behagligare. Så lovades honom en månad
senare, att han till en början skulle bliva regent, längre fram
konung i Danmark; hans broder hertig Henrik eller en av dennes
söner kunde i stället få Sverige. Året gick till ända, utan att
man kom till någon definitiv uppgörelse.
Sedan det blivit klart, var den egentliga fienden var att söka,
hade konung Gustav sänt sina trupper under befäl av Johan
Turesson (Ros) till Halland. Här erövrade de den sista oktober
Halmstad och belägrade Varberg, men till följd av bristande
sold rymde mot slutet av året en stor del av knektarna, så att
ingenting av vikt på en god tid kunde företagas. Men fiendens
krafter vore likaledes otillräckliga. Först i december kom Marcus
Meyer över med 1,000 knektar och ett antal ryttare under greven
av Hoya. Av större betydelse blevo i stället de underhandlingar,
som de svenska befälhavarna öppnade med den skånska adeln
och som ledde till att denna, som några månader förut hyllat
greve Kristofer, nu avföll från honom och erkände Kristian III
som Danmarks konung. Situationen blev därigenom klarare i
Danmark. Rörelsen återfick sin demokratiska karaktär, och en
stor skövling övergick de själländska herregårdarna. I början
av 1535, sedan de svenska trupperna åter samlats, riktades ett
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
