Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESPOLITIK 1538—1544
sin befälhavare. Det var vid samma tid, som kejsaren utförde
sitt snabba anfall mot hertigen av Kleve, vilken, lämnad utan
hjälp både av Frankrike och det schmalkaldiska förbundet, köpte
sig fred genom att underkasta sig sin mäktiga fiende och räddade
sina övriga länder genom att avstå hertigdömet Geldern. Sådant
var, vad Sverige angick, det ringa resultatet av kanslerens
storordiga traktat från förra året. Det var icke endast det
småländska upproret, det var konungens eget sunda förstånd och
försiktiga lynne, som hindrade honom att kasta sig in i ett
storpolitiskt äventyr.
Kristian III hade ej lyckats utverka någon samverkan med
Sverige, han hade icke fått det väntade understödet från de
protestantiska furstarna i Tyskland, och han hade lämnats i
sticket av Frans I. Det återstod för honom endast att söka
fred, och den ingicks också i Speier den 23 maj 1544. Där
förbehöllos visserligen åt Kristian II:s döttrar alla deras anspråk
på Danmark, Norge och Sverige, men kejsaren förklarade i en
hemlig artikel, att därmed icke åsyftades något krig eller att
han för deras räkning skulle börja något sådant. I freden
inbegreps även »den utvalde konungen av Sverige», på villkor att
han inom sex månader skickade sin ratifikation till kejsaren
eller regentinnan i Nederländerna. Även i freden i Crépy
mellan Frans I och kejsaren inbegreps den svenske konungen
med förbehåll av alla rättigheter för Kristian II:s döttrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
