Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
man vill vara köpman, klagades, så att bönder och borgare
snart icke fingo någon legodräng. Landsköpmännen i Götaland,
påstods en annan gång, lade snart städerna öde. Mot
lanthandeln kämpades hela konungens regering igenom enligt
grundsatsen: man skulle låta bönder förbliva bönder och köpmän
köpmän; man gick 1546 så långt, att den, som ertappades
tredje gången med landsköp, skulle plikta med livet, men
ingenting hjälpte. Konungen uttryckte säkerligen förhållandet
riktigt, då han en gång skrev till slottsfogden i Stockholm: »Som
du skriver, att vi skulle avskaffa de landsköpare här i landet,
så kunna vi icke annat därtill svara utan i liknelsevis, att så
möjligt det är för de goda män där i Stockholm bo att få oss
alla de ulvar i skogen löpa, lika möjligt är det oss att avskaffa
alla landsköpare här i landet.» I vissa landsändar, såsom i
Norrland och norra Finland, var det naturligtvis nödvändigt att
tolerera dem; där skulle ett visst antal få finnas i var socken, men två
tillsyningsmän utsågos 1544 över handeln i båda »Bottnarne».
För att underlätta varubytet höllos liksom av älder marknader,
och även dessa reglerades tid efter annan, men för landet kring
Bottnen måste särskilda åtgärder vidtagas. Norr om Gävle och
Raumo funnos inga städer; norr om Gävle och Åbo fick ingen
segla utrikes och Gävle blott med ett visst antal skepp. Det
bestämdes nu, vilka hamnar kring detta vida vatten som skulle
hållas för lagliga. Från dem utrustades skutor, som i en liten
flotta på vissa tider seglade till Stockholm och Åbo. Men även
tillförseln måste regleras, och 1546 uppgjordes förslag, huru
många skepp som från Stockholm behövdes för att förse var
landsända norrut med dess förnödenuheter; i denna handel fick
även Uppsala deltaga. Skeppens antal bestämdes till 40, av
vilka Stockholm skulle utrusta 32, Uppsala 8; skepparna fingo
pass med sig och skulle av fogdarna på ort och ställe skaffa
sig intyg, att allt gått riktigt till. Kring Vänern fanns likaledes
ett antal hamnar, dit sjöfart var tillåten.
Men handelsförhållandena mellan stad och land väckte andra
bekymmer. Bönderna begärde för mycket, borgarna betalade
för litet — »alla ville hava gott köp, ingen ville giva gott köp»
—, och även detta missförhållande sökte man avhjälpa genom
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
