Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
samma sätt ålades borgarna i Raumo, Borgå och Ekenäs i
Finland att flytta till det nyanlagda Sandhamn eller Helsingfors.
I Sverige var Lödöse den stad, för vars utveckling konungen,
näst huvudstaden, mest intresserade sig, och han förde en
långvarig strid med dess borgare för att förmå dem att flytta staden
dit han ville. Det sista året av konungens regering befalldes
landsköpmännen i Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och
flerstädes i Norrland att flytta ihop till »Hofvidsviksvall», där
också en stad verkligen snart nog uppstod.
Huvudstaden var naturligtvis föremål för särskilt intresse.
Den var ännu inskränkt till den egentliga stadsholmen, och
på malmarna funnos endast träkojor, kåltäppor och
betesmarker. Holmen var omgiven av i allmänhet ganska bristfälliga
murar men med starka brohuvuden dels på det nuvarande
Mynttorget, dels vid stranden av Södermalm. År 1529 fick
Stockholm ett ganska vidlyftigt privilegiebrev. En senare
stadga från 1557 om dess inkomster och byggnader ger en
rätt god föreställning om tillståndet. I varje »gränd» skulle
två personer utses för att vaka över renligheten. För varje
lass »dynga eller orenlighet», som någon nedkastade i hamnen
eller på gatan, skulle bötas en halv mark. Kor, svin eller annan
boskap fingo ej hållas innanför stadsmuren. Rännstenarna skulle
göras rena två gånger i veckan, begynnande överst i staden
och sedan undan för undan, då var borgare skulle vara tillreds
med en tunna vatten. Döda kroppar efter hundar och annat
fingo icke förekomma. Alla farliga trähus skulle nedrivas,
liksom de höga »nattstuvorna» på Gråmunkeholmen. Inga sjuka
fingo ligga i stadsportarna eller på gatan, utan de skulle föras
till »spetalen». Begravningsplatser skulle anordnas på Norr- och
Södermalm samt kringbyggas, så att »svin och andra oskäliga
kreatur» ej kunde göra ohägn o. s. v. ;
Den störste affärsmannen i riket var konungen själv. Han
var rikets störste jordägare, och om man den tiden kan tala om
något mönsterbruk, så skulle det väl vara på de kungliga
avelsgårdarna. Hans intressen voro till stor del den praktiske
godsägarens, och han följde hushållningen på sina gårdar i detaljer, alldeles
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
