Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRA EUROPA
ej mycket avseende vid vad som inberättats om böndernas
yttranden på Ösel, fruktade förvecklingar med Ryssland och andra
grannar och förmanade Johan att nöja sig med vad Gud givit
honom och icke annorstädes åstunda land; hertigen förbjöds
upprepade gånger att på egen hand utan konungens vetskap företaga
något i den livländska saken: »man borde icke taga ont och
göra där hälften värre utav, såsom senast skedde med ryska kriget»,
yttrade denne en gång, varnad av en dyrköpt erfarenhet; han
sökte även medla mellan tsaren och Livland och sökte under de
sista åren uppenbarligen bevara vänskapen med den förre.
Men å andra sidan kunde han ej vara blind för de faror, som
ordensstatens upplösning kunde medföra, för faran i synnerhet av att
Danmark där borta fattade fast fot eller »begränsade sig». I
april 1560 anlände den danske konungens broder, den oduglige
hertig Magnus, till Ösel för att såsom biskop taga stiftet i
besittning, och även Reval tycktes snart hotas av hans planer.
Men att denna stad skulle komma under beroende vare sig av
Danmark eller Polen, vilken senare makt alltmera utsträckte
sitt inflytande i landet, stred alltför mycket mot Sveriges både
politiska och kommersiella intresse, och så börjar den
framtidsdigra tanken mer och mer mogna att, om staden ej själv kunde
försvara sitt oberoende, bringa den under svenskt skydd. På
riksdagen i Stockholm 1560 var även denna fråga på tal; man
borde söka göra krigsfolket och andra i staden Kungl. majestät
bevågna, menade rådet, även om det kostade något, och hindra
slottet att falla i främmande händer. Och i det protestantiska
Reval rörde sig en tankegång denna svenska till mötes.
Nödvändigheten av att fatta ett beslut trängde in på livet. Ryssarna
hade 1560 förnyat sitt angrepp; vid Ermes hade livländske
lantmarskalken den 2 augusti efter en hjältemodig kamp råkat
i fångenskap, några veckor senare föll genom förräderi den starka
fästningen Fellin jämte den forne ordensmästaren Fürstenberg
i ryssarnas händer, och ryska skaror närmade sig Reval på ett
hotande sätt. Då beslöt staden i början på september att
avfärda en beskickning till Sverige. Ordensmästaren å sin sida hade
något tidigare avsänt en sådan för att ännu en gång söka utverka
ett lån. Ingendera hann att få svar av den gamle konungen.
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
