Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 3. Konung Gustavs död och begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAVS DÖD OCH BEGRAVNING
lämnade svärdet åt efterträdaren. Julafton återvände denne till
huvudstaden. :
Kedan Erik gick i författning om utförandet av en storartad
gravvård av marmor över konungen och hans båda första
gemåler. Arbetet gjordes i Antwerpen under ledning av Willem
Boy, en konstnär, som redan på konung Gustavs tid inkommit
i Sverige. Monumentets uppsättande fördröjdes av olika
anledningar. Först 1583 kom det på sin plats bakom högaltaret i
Uppsala domkyrka.
Så hade under högtidligheter, som svarade mot en skådelysten
tids fordringar, den nya dynastiens grundläggare förts till sitt sista
vilorum. Han hade fyllt sitt tidevarv på ett sätt, varpå varken
gången eller kommande tid i Sverige företett något motstycke,
och på alla områden, ofta med en föga skonsam hand, lagt
grunden till ny utveckling. Han hade i mångas ögon varit en hård
konung, ehuru missnöjet under de senare åren på sin höjd endast
vägade taga sig uttryck i viskningar. Men de följande
årtiondenas olyckor kommo snart hans regering att framstå i en dager
nästan utan skugga. En samtida till hans sista regeringsverksamhet,
som genomlevat brödrastridernas ofärdsrika tidsskede, gav honom
också mot slutet av sin bana ett vackert eftermäle. »Om någon
tid någon regent», skriver han, »har varit värd nämnas pater
patriæ (fäderneslandets fader), haver konung Gustav det med
all ära och värdighet fört, medan och så länge hans
regeringstid varade. Huru fjärran hans efterkommande kunna jämliknas
med honom i regeringen, låter man vara i sitt värde. Men där
man ville alla omständigheter utleta, måste sanningen betygat,
att man väl må säga på konung Gustavs mull, att med honom
i graven är ock riksens karskhet och välmåga nederlagd och
försvunnen. Gud bättret!» Och en senare författare anför längre
fram den med orätt i konungens egen mun lagda profetian till
svenskarna: »Om edra barn kunde några år härefter uppgräva
konung Gustav med naglarna, gjorde de det gärna.»
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
