Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 2. Besittningstagandet av Estland. Brytningen med hertig Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MED HERTIG JOHAN
om konungen, påstående att en dennes nära frände sökte efter
hans liv och välfärd och innan mickelsmässan skulle hava Sveriges
rike inne. Han underkastades tortyr och kastade skulden på
hertig Johan: »Gud förlåte hertig Johan, som har kommit mig
detta uppå», men tog sedan tillbaka sina utsagor. Denne dåres
frampressade bekännelser höllos nu för goda, och konungens
misstänksamhet, redan förut väckt, stegrades till det yttersta.
Han stämde hertig Johan till Sverige att stå till svars för
beskyllningarna och sammankallade ständerna till början av juni.
Han lät därjämte i Åbo i hemlighet fasttaga och bortföra ett par
av hertigens tjänare, som antogos vara invigda i hans planer.
Redan tidigare hade konungen till Finland avsänt Klas Åkesson
(Tott) och en frälseman från Uppland, Olov Henriksson
(Stengavel), för att därstädes inom och utom furstendömet hålla
konungsräfst och uppbära en skatt. De befunno sig i Åbo i
slutet av april. Om de förtroliga överläggningar, hertig Johan
under denna farliga belägenhet höll, finnas olika utsagor. En
sådan, som förklarar åtminstone ett och annat av det, som sedan
timade, må anföras. Hertigen hade tillkallat sina båda rådgivare,
Henrik Klasson (Horn) och Herman Fleming, klagat sin nöd och
av dem krävt ny trohetsed. De sökte trösta honom, men hertigen
lät ej lugna sig utan förklarade, att då konungen låtit bortföra
hans tjänare, ämnade han fängsla dennes utskickade, de båda
mönsterherrarna. Hans båda rådsherrar avrådde därifrån: han
kunde snarare vinna konungen med saktmod än med
våldshandlingar. Hertigen lovade att avstå från sin avsikt men fordrade ånyo,
att de skulle svärja att stanna hos honom under alla
omständigheter. De hänvisade till den ed de förut avlagt: ville han begiva
sig till konungen, skulle de följa honom och med honom lida
gott eller ont. Det hjälpte icke: de skulle följa honom vart han
ville med hustru och barn. De gjorde invändningar men
förmåddes slutligen till löftet att följa hertigen, såframt han icke
beginge någon våldshandling mot de kungliga sändebuden, varpå
hertigen förklarade sin avsikt vara att draga ur landet; han hade
lika mycket penningar och vänner där ute som konungen. Därpå
skildes de åt. Men på natten lät hertigen gripa de båda
mönsterherrarna i deras sängar och föra dem upp på slottet, där han
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
