Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 3. Upplösningen av förbundet mellan Sverige och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
Brömsebrotraktaten, som visserligen icke heller längre stämde
med de ändrade förhållandena. På herredagen i Jönköping under
hösten samma år höllos också överläggningar om den hållning,
som Sverige i detta avseende borde intaga, och resultatet blev
ett beslut om en ny beskickning till Danmark, vilken inom kort
avgick.
Men svårigheterna för en överenskommelse voro stora, ty till
gamla tvisteämnen hade nya tillstött. Det förnämsta var Sveriges
nyss grundade maktställning i Estland, som korsade planerna
på ett danskt intresseområde där, och Eriks förut omtalade
försök att göra hertig Magnus till svensk vasall hade ökat miss.
stämningen. På sommaren 1562 hade konungen vidare gjort
allvar av löftet till Reval att hindra sjöfarten på Narva. En svensk
flotta uppbringade i Finska viken ankommande handelsfartyg,
och ehuru de danska, liksom åtskilliga andra, åter lösgåvos, var
meningen i alla fall tydlig, att även danskarna, som dock gjorde
anspråk på herraväldet över Östersjön, skulle för framtiden
avhålla sig från dylika färder. Slutligen hade Erik som en
heraldisk protest mot det danska tilltaget att i konungavapnet
upptaga tre kronor låtit tillverka ett vapen, i vilket förekommo både
Danmarks tre lejon och det norska lejonet, och beredde
därigenom ett tacksamt ämne för reklamationer från danskt håll.
Striden om riksvapnet sköts ännu mera i förgrunden, och
svenskarna nedlade en oändlig möda och mycken antikvarisk
lärdom på försöken att bevisa Sveriges urgamla rätt till de tre
kronorna. Men vapenstriden var endast en skylt, bakom vilken
dolde sig mera djupgående intressemotsatser.
I spetsen för den svenska beskickning, som i januari 1562
ankom till Köpenhamn, hade ställts en så förnäm person som
möjligt, konung Gustavs svåger Sten Eriksson, vilken borde.
kunna förtroligt meddela sig med den danske konungen.
Denne förklarade sig visserligen, under ett samtal på en jakt,
ej hava någon åtrå efter krig, om han ej tvingades därtill, men
underhandlingen stötte i övrigt på svårigheter. Å ömse sidor
framburos förslag till en ny traktat, men när konung Fredrik
lämnade sin huvudstad utan att taga avsked av det svenska
sändebudet, ansåg denne det lönlöst att stanna längre och reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
