- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 5. Gustav Vasas söner /
54

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius, Sven Tunberg, Emil Hildebrand With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 4. Krig och underhandlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERIK XIV

Väster ut anordnades belägring både av Älvsborg och Bohus,
men det senare försvarades skickligt och modigt av Jens
Holgersson Ulfstand, och icke ens den förra jämförelsevis svaga
befästningen kunde tagas, fastän den ene befälhavaren på den
missnöjde konungens befallning fick avlösa den andre: under loppet
av några månader ersattes Åke Bengtsson (Ferla) av Per Brahe
och denne av Karl de Mornay. I maj kunde den danska hären
äntligen bryta upp. Till överbefälhavare hade den gamle
riksmarsken Otto Krumpen utnämnts, men då man icke av honom
kunde päåräkna någon verksam ledning av kriget, utsågs till
överste i fält Daniel Rantzau — av samma släkt som
grevefejdens ryktbare härförare Johan —, vilken härmed började sin
korta men lysande fältherrebana. Man hade den senares
personliga inskridande väsentligen att tacka för att knektarna i det
hela kunde förmås till uppbrott. Inför den annalkande danska
hären upphävdes belägringen av Älvsborg, men svenskarna intogo
en så fast ställning i grannskapet, att fienden ingenting kunde
företaga, och i flera veckor lågo sålunda de båda härarna
gentemot varandra. Slutligen måste svenskarna i mitten av juli av
brist på livsmedel bryta upp. Rantzau ryckte då fram, brände
gamla Lödöse och härjade de närmast belägna häraden i
Västergötland, men måste därefter själv med en betydligt minskad här
vända tillbaka och befann sig i mitten av augusti åter i Halland.
Även denna vinter hade Erik gjort de största ansträngningar
för flottans utrustning, och den 15 maj kunde Horn avsegla
från Dalarö med icke mindre än 48 skepp och en besättning
om några tusen man. Amiralsskeppet kallades S:t Erik. Hans
första uppgift blev att befria några svenska fartyg, som höllos
instängda i Stralsund av en dansk eskader under Poul Hvitfeldt,
och på detta sätt åter öppna förbindelsen mellan Sverige och /
Tyskland. Företaget lyckades; en del av den danska eskadern
måste sättas på land och uppbrändes, återstoden räddade sig
till Greifswald, där den togs i kvarstad utav hertigarna av
Pommern. Förbindelsen var åter fri, och ett antal pommerska
handelsfartyg kunde bringa Sverige en välbehövlig tillförsel.
Från Pommern seglade Horn direkt till Öresund, dit han ankom
i slutet av maj, väckande stor förskräckelse i den danska huvud-

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free