Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 3. Sturemorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUREMORDEN
ej ha visat något särskilt övermod, snarare motsatsen. År 1562
hade han övertagit ståthållarskapet i Reval, och under
verksamheten där var det, som han först ådrog sig konungens onåd.
Troligen var han icke detta uppdrag vuxen. När han omsider
1564 lyckades erhålla sitt avsked, uppsattes mot hans förvaltning
icke mindre än 79 anmärkningspunkter, av vilka emellertid en
stor mängd gällde vad han underlåtit att göra; det var samma
anklagelser för försumlighet, som voro så vanliga under denna
styrelse. När man bland dessa finner en, som gäller
uraktlåtenheten att på sätt, som i hemlighet befallts honom, genom ett
bakhåll bringa de tyska knektar om livet, som ådragit sig
konungens missnöje och som han ville bliva av med, och en annan,
som rör uppdraget att till Ryssland bortsälja ett antal danska
fångar, som översänts till Livland, har man ett par exempel på
den anda, som utmärkte Eriks regering, och på arten av de
krav, som ställdes på dem, som i sin tjänst ville förvärva ett
kungligt erkännande. Under greve Svantes vistelse i Reval
inträffade hertig Johans ofärd. Hos honom vistades sonen Erik,
och vi ha redan nämnt, huru fadern uppmanade denne att lämna
hertigens hov, när brytningen med konungen syntes oundviklig.
Men hertig Johan undanhöll greve Svantes brev, och så kom
det sig, att även den sjuttonårige Erik Sture blev tillfångatagen
den 12 augusti 1563. Hans ungdom och det nämnda brevet
gjorde väl, att han då gick fri; redan följande år synas
emellertid försök ha gjorts att inveckla både Sten och Erik Sture i Olov
Gustavssons högförräderimål, men då ingen dom veterligen
blivit fälld över dem, måste bevisen ej ha varit tillfyllestgörande.
Över den mäktiga släkten började dock tydligen falla en skugga
av misstankar, vilken endast alltför hastigt skulle tillväxa. Den
äldste sonen, Nils, var särskilt föremål för konungens
uppmärksamhet. I överensstämmelse med sin höga börd hade han tidigt
varit anlitad i viktiga värv. Ännu endast 18 år gammal hade han
sänts med förtroliga uppdrag till drottning Elisabet. Man finner
honom sedan använd i förhandlingar med hertig Johan och längre
fram i det danska kriget. På grund av astrologiska beräkningar
— Erik har själv en gång ställt hans nativitet — riktade
emellertid konungen tidigt sina farhågor mot honom, och i Eriks
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
