Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 3. Sturemorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUREMORDEN
och fick genom Jöran Persson löften om stora belöningar, om
han ytterligare ville låta bruka sig i konungens tjänst. Han
avsändes till Västergötland med ett av dessa farliga och grymma
uppdrag, som Erik XIV älskade att giva, nämligen att hålla
rannsakning med och straffa de bönder i Västergötland, som
visat olydnad, under vissa förutsättningar bränna upp 20 eller
30 gårdar och låta slå ihjäl de värsta upprorsmännen, ävensom
att till konungen skicka upp de tyska ryttare, som ansågos vara
skuld till olyckan vid Axtorna, men ett par veckor senare fick
han en annan befallning, nämligen att ansluta sig till Nils Boije,
som var sysselsatt med Bohus’ belägring. Att uppfylla båda
uppdragen var tydligen omöjligt, och Nils Sture föredrog
frdmför att bliva Västergötlands bödel att begiva sig till Bohus.
Här fick han av Boije order att avvärja ett hotande anfall
från Norge, men mottog för denna avvikelse från instruktionen
stränga förebråelser av konungen. Någon tid därefter hade han
lämnat Bohus och besökte konung Erik på Svartsjö, där det
skenbart lyckades honom att rättfärdiga sig. Han fick tillåtelse
att i enskilda angelägenheter begiva sig till Stockholm. Här
var det som Jöran Persson efter att först hava hycklat vänskap
en dag lät offentligen utropa, att både han och hans broder
Sten bevisat sig som förrädare mot konungen, och vid ett besök
hos Nils Sture lät honom välja mellan ett skymfligt inridande
i Stockholm och att ställas till ansvar inför nämnden. Sture
valde naturligtvis det senare och dömdes av denna alltför
tjänstvilliga domstol till döden, såframt ej konungen ville giva honom
nåd. Men då Jöran Persson märkte, att krigsfolket hyste
sympati för hans olyckliga offer, lät han ett par dagar senare, den
15 juni, gripa honom, föra ut honom mellan portarna till
Södermalm och sätta honom på en utsvulten åkarhäst, varpå han,
företrädd av en hop med käringar och fattighusbarn, fick rida
upp till Jöran Perssons hus vid Järntorget, där dennes medbroder
Jakob Tejt kom ut, satte en halmkrans på Nils Stures huvud
och med råa och skymfande ord räckte honom ett tomt
pappersark, som sades innehålla förteckning på de gods han skulle
få i belöning. Då det kringstående krigsfolket öppet tycktes
taga parti för honom, fördes han skyndsamt vidare till Stor-
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
