Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
Säby i Småland, där han redan den 25 befann sig, fram till
Eksjö. Här hade emellertid Hogenskild Bielke samlat något
krigsfolk och lyckades bortsnappa en del av trossen, men blev
själv jämte Sten Banér tillfångatagen vid gården Flishult den 6
februari. En vecka senare lyckades Rantzau föra återstoden av
sin här över gränsen vid Ulvsbäck, dock utan att medföra den
utlovade freden i fickan.
Konung Erik hade endast långsamt ryckt fram. Först den
31 januari, då Rantzau redan var långt nere i Småland, lämnade
han Norrköping och tågade sedan genom Östergötland och
Småland ned till gränsen mot Skåne, där infall gjordes och härjningar
företogos. Från Kronoberg riktades sedan ett anfall mot Halland,
som dock snart avbröts, varpå Erik återvände genom
Västergötland och den 1 april åter befann sig på Svartsjö.
Detta krigståg synes ej hava ökat konungens anseende.
Tvärtom hade enligt en krönikas uppgift krigsfolket på nära håll
fått se hans svaghet och »raseri» och förlorat förtroendet till
honom; det berättas ock, att hertig Johan, som slutit sig till
expeditionen, redan nu lyckats vinna en del av trupperna. Andra
omständigheter tillstötte, som ökade oron och missnöjet. Jöran
Perssons bevakning hade blivit alltmera slapp; redan i slutet
av 1567 började han åter låta höra trotsiga ord och lyckades
sätta sig i förbindelse med konungen. Rykten spriddes snart,
att han icke blott skulle benådas utan återinsättas i sin förra
ställning. Från svenska lägret i Östergötland skrevs till
regeringen i Stockholm mer än ett brev, som andades den djupaste
förbittring häröver. I ett sådant brev från början av januari 1568
hette det bland annat, att krigsfolket fått höra, att Jöran Persson
ej skulle få straff, och tagit illa vid sig, att konungen ville taga
en sådan man i sitt försvar, ehuru han själv en gång förklarat
honom för en »tjuv och förrädare», varför påyrkades, att han borde
få lida sitt straff, Krister Persson och det övriga »lösa sällskapet»
förvisas från hovet och förståndiga män antagas i stället. Skedde
ej detta, vore ej tvivel om att samma svaghet vore på färde
och rikets undergång nära. Man borde, hette det ytterligare
meningsfullt, visserligen ha medlidande och tålamod med sin
herre och konung, ifall eljest någon svaghet ännu förefunnes,
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
