Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 5. Tronskiftet 1569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 JOHAN III
Grevskapet skulle efter förstfödslorätt gå i arv på grevens
manliga avkomma men, om denna utslocknade, återfalla till kronan.
Greven fick rätt att inom grevskapet uppbära icke blott den
årliga räntan utan även inom vissa delar av detsamma tionden,
dessutom konungs sakören både inom grevskapet och på sina
egna samt sin hustrus arvegods. Han fick rätt att anlägga och
privilegiera en köpstad, att tillsätta häradshövding, från vilken
skulle vädjas till greven och därefter till rikets råd och konungen;
mynträtt kunde han med konungens samtycke erhålla. Allt’
detta mot utgörande av den vanliga vapentjänsten. Året därpå
tillökades Västerviks grevskap med 19—20 socknar, och 1571
reglerades till grevinnan Ebba Leijonhufvuds fördel gränserna för
Raseborgs grevskap i Finland. Friherrarna fingo i särskilda brev
motsvarande förmåner utom rätten att uppbära tionde.
Adelsprivilegierna betecknade ett övergivande av både Gustav
Vasas och Erik XIV:s principer och inledde för mer än ett
århundrade ett adelsvälde med tendenser, som i grund och botten
stredo mot svensk åskådning. Ännu mera gällde detta om de
greve- och friherrevärdigheter, som Erik måhända endast av håg
för kunglig ståt utdelat, men som nu förenades med stora
förläningar och verkliga höghetsrättigheter. Det var en mycket
otidsenlig import av utländska förhållanden, som aldrig lyckades
få riktigt fäste i Sverige och som i sin utveckling i själva verket
skadade den svenska adelns egna intressen. Tills vidare gick
man likväl försiktigt till väga. Johan utdelade endast ett nytt
grevskap och sex friherreskap, alla med ett undantag åt ganska
nära fränder.
Med en viss högtidlighet utsåg slutligen konungen längre
fram på sommaren sitt råd och lät rådsherrarna avlägga en
försäkran att hålla vissa angivna bestämmelser. Bland dessa se–
nare var den märkligaste kanske den, att näst konungens
person rikets välfärd skulle ligga dem om hjärtat, varjämte de
borde alla veta och befordra varandras gagn och bästa — »dock
K. Maj:t och riket till gagn och godo». Bland de 20
rådsherrarna uppräknas i första rummet hertig Karl. Därefter följer en
rad av konungahusets närmaste fränder: Per Brahe, tre Sten-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
