Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
räddade sig till Öresund. Men även den svenska flottan måste
snart återvända, och en åsyftad expedition till Gottland uteblev.
Kriget tycktes på detta sätt dö bort av ömsesidig utmattning,
och fredsyrkandena lyckades under sådana förhållanden vinna
mera gehör än förut. Kriget mellan Polen och Sverige hade
med Johans tronbestigning av sig självt upphört, och Sigismund
August uppträdde både i Sverige och Danmark som förespråkare
för freden. Den franske gesanten Dançay fortsatte, nu på femte
året, sin verksamhet för samma maåls vinnande, och slutligen
förmådde kurfurst August i Sachsen den tyske kejsaren Maximilian
att uppträda som medlare. Denne avfärdade ett sändebud, Caspar
von Minkwitz, till Danmark och Sverige, och omsider enades
alla parterna om en fredskongress i Stettin. Från Sverige
avsändes riksråden Nils Gyllenstierna, Jöran Gera, Erik
Gyllenstierna och Bengt Gylta samt sekreterarna Olof Larsson, Jeremias
Römer och Petrus Michaelis (Fecht); från Danmark kom en
beskickning om fem medlemmar, från Polen fyra, bland dem
statsmannen och historieskrivaren Martin Cromer, från Lybeck
två borgmästare och tre rådsherrar. Därjämte infunno sig
Dançay, två ombud för kurfursten av Sachsen och slutligen en
kejserlig beskickning under ledning av hertig Johan Fredrik av
Pommern, vilken presiderade i denna lysande kongress.
Förhandlingarna öppnades i början av september och blevo både
långvariga och svåra. Danskarna yrkade till en början, att
Roskildefreden skulle verkställas; svenskarna åter satte sig avgjort
däremot och lyckades i det fallet genomdriva sin vilja. Men i övrigt
tvingades svenskarna ur den ena positionen efter den andra; det
stöd, som påräknades från de polska sändebuden, särskilt i fråga
om Livland, uteblev, och underrättelsen om Revals belägring
av ryssarna, som kom mitt under överläggningarna, verkade
modfällande. På detta sätt behövde de danska sändebuden icke ens
gå till de medgivna eftergifternas yttersta gräns.
Den 13 december 1570 undertecknades i Stettin omsider
»evigvarande» fredsfördrag, dels mellan Sverige och Danmark, dels
mellan Sverige och Lybeck, i form av öppna brev, utfärdade av
medlarna. I fördraget mellan Sverige och Danmark gjordes till en
början tvisten om tre kronor till föremål för en vidlyftig behandling.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
