Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
bestämdes, att Sverige skulle mot vederborlig ersättning för
gjorda omkostnader åt kejsaren och Tyska riket uppdraga sina
besittningar, varefter åt Danmark skulle överlämnas stiften Ösel och
Reval m. m. med undantag för själva domen i sistnämnda stad;
Narvafarten skulle frigivas, kejsaren dock obetaget att närmare
ordna densamma — det skedde sedermera genom ett förbud
att till Ryssland föra krigsförnödenheter och spannmål.
Äntligen bestämdes, att uppkommande tvister mellan de båda rikena
skulle slitas på gränsmöten eller genom skiljedom.
I freden med Lybeck bestämdes bland annat, att Sverige för
de svenska konungarnas skulder och de uppbringade skeppen
skulle betala i ett för allt 75,000 daler. Lybeckarna skulle återfå
sina privilegier, dock med vissa inskränkningar, och blivande
tvister avgöras genom skiljedom. Den 24 februari 1571 utfärdade
konung Johan ett nytt privilegiebrev, i vilket åtskilliga
bestämmelser i det gamla uttryckligen upphävdes, så t. ex. beträffande
Lybecks uteslutande handelsrätt. Ett särskilt fördrag rörande
Livland under samma datum som huvudtraktaterna avslöts mellan
Sverige och kejsaren, men ratificerades aldrig av den svenske
konungen. .
Under krigets förlopp hade vågskålen mer än en gång vägt
över åt svensk sida, men då hade man ej lyckats begagna sig
av de lovande utsikterna. Mot slutet hade danskarna genom
Varbergs erövring vunnit en fördel, som de skickligt drogo
nytta av. På kongressen stodo svenskarna tämligen isolerade,
och farhågorna för en öppen brytning med Ryssland utövade
sin inverkan. På detta sätt kom freden, ehuru Danmarks
hjälpkällor voro uttömda, att avgjort utfalla till dess fördel. Trots
sin karaktär av evigvarande kom den likväl endast att beteckna
ett stillestånd i tvisten mellan de båda rikena om gränserna,
vilkas för Sverige ofördelaktiga och snart sagt fördärvbringande
karaktär det nordiska sjuårskriget till fullo ådagalagt. Från en
annan sida sedd, kan freden åter anses innebära det fullständiga
uppgivandet av alla tankar på Kalmarunionens återställande.
Ätskilliga av dess bestämmelser blevo i övrigt en död bokstav.
Något överlåtande av de svenska besittningarna i Livland till
kejsaren kom aldrig att äga rum; det fanns i Tyska riket ingen,
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>