Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
till förbindelse med sig. När anslaget överallt misslyckades,
vände han sig slutligen till hertig Magnus av Ösel, och denne
stackars furste lyssnade till hans förslag. Han infann sig i Moskva
i juli 1570, utropades till konung av Livland och trolovades med
en rysk prinsessa. Med en här av ett par och tjugu tusen man
återvände den nye konungen i augusti för att erövra Reval.
Hade han lyckats i sitt förehavande, torde Livlands öde för
framtiden varit avgjort, men nu försvarade sig staden under en
minnesvärd belägring med beundransvärd uthållighet under
ledning av Klas Åkesson Tott, Hans Björnsson och Karl Henriksson
Horn under 30 veckor, och den 16 mars 1571 måste konung
Magnus påtända sitt läger och bryta upp från staden. Kruse
och Taube flydde till Polen, men Magnus slöt sig ännu närmare
till tsaren, så mycket hellre som han genom freden i Stettin
berövades sitt hertigdöme på Ösel.
Tsaren själv hindrades 1571 genom ett fruktansvärt anfall av
tatarerna, som uppbrände en stor del av Moskva, från att
närmare tänka på Livland. Först följande år, då faran från detta
håll blivit avvärjd, kunde han, begagnande sig av den förvirring,
som rådde i Polen efter Sigismund Augusts död, i egen person
sätta sin stora plan mot Livland i verket. I december 1572 bröt han
under vilda härjningar in i landet och vände sig först mot det
svenska området. Efter endast ett par dagars belägring måste den
fåtaliga svenska besättningen på Wittensten kapitulera.
Befälhavaren, Hans Boije, och många andra av besättningen behandlades på
det omänskligaste sätt; de bundos vid spett och stektes till döds.
Även slottet Karkus gick snart förlorat. Svenskarnas seger med
en ringa styrka — ett par tusen man, säges det, mot 16,000
ryssar och tatarer — under Klas Åkesson Tott vid Lode i
januari 1573 kunde endast för en kort tid uppehålla den
förskräcklige fienden. Johan III, hotad av upproriska stämplingar i Sverige
och förlamad i sina ansträngningar av penningnöd, var ur stånd
att sända någon kraftigare hjälp till Estland. De svenska
legotrupperna voro demoraliserade, och varken Klas Åkesson Tott eller
Pontus De la Gardie kunde uträtta någonting. Både kläder och
underhåll fattades, och det hände, att konung Johan ej hade
annan anvisning att giva än på det byte, som kunde erhållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
