Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 2. Missnöje och stämplingar. Konung Johans inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
svärjningar, som tid efter annan upptäcktes, gjorde han sig tidigt
nog förtrogen med tanken att på ett eller annat sätt bringa
honom om livet. Redan 1569 tillstyrkte några biskopar, att om
uppror utbröte i landet, konung Eriks liv icke skulle skonas, och
snart finner man dennes väktare försedda med fullmakter att
under en sådan eventualitet förkorta detsamma; i fråga om sätten
röjde en dylik kunglig fullmakt av 1573 — för vilken rådets
bifall åberopas — en hemsk uppfinningsrikedom. Efter Mornays
avrättning fälldes slutligen på en herredag i Stockholm den 10
mars 1575 av några närvarande riksråd, biskopar och prästmän
en formlig dödsdom över konung Erik. Med åberopande både
av hans missgärningar under hans regering och hans beteende i
fängelset samtyckte de — hellre än att han skulle bliva fri och
för att förekomma uppror —, att om man ingalunda kunde
kvarhålla honom i fängelset, man då skulle avdagataga honom
»genom några av de medel, som därtill tjäna». Konungen hade
sålunda fått makt att under vissa förhållanden, på sätt som kunde
finnas lämpligt, undanröja brodern. Under hösten 1576
upptäcktes nya stämplingar mot Johan III, anstiftade av prästen
Maurits Rasmusson i Västergötland, i vilka Eriks namn ännu en
gång var inblandat, och även i Uppland yppade sig oroligheter.
I januari 1577 förnyades för Eriks dåvarande väktare, Erik
Andersson och Johans illa beryktade sekreterare Johan Henriksson,
fullmakten att i nödfall förkorta hans liv. Några veckor senare,
den 26 februari 1577, avled den förre konungen. Rykten att
han blivit förgiftad voro tidigt spridda och troddes även av hans
närmaste. Av de noggranna forskningar, som i senare tid
anställts i frågan, synes framgå, att detta väl kan hava varit fallet.
Men om man under denna förutsättning dömer konung Johan
strängt, bör man ej glömma, att han hade medskyldiga i Sveriges
råd och biskopar, som tillstyrkt att för ändamålet, om så behövdes,
använda »tjänliga medel».
Erik XIV:s änka, Karin Månsdotter, vid denna tid omkring
tjugusju år gammal, behandlades av Johan III med välvilja och
fick i förläning Liuksiala gård i Finland, där hon dog 1612.
Av barnen levde då endast dottern Sigrid, som gifte sig första
gången med Henrik Klasson Tott och andra gången med Nils
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
