Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Brödrastriderna
- III. Johan III:s regering 1569-1587
- 2. Missnöje och stämplingar. Konung Johans inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN 111
Nilsson Natt och Dag, sålunda med medlemmar av Sveriges
förnämsta ätter. Den äldste sonen Gustav hade redan 1575 skilts
från modern och skickats ut till Preussen, man känner ej med
säkerhet under vems ledning. Han blev katolik och förde ett
kringirrande liv i flera Europas länder, tills han slutligen 1607
dog i den lilla ryska staden Kaschin. Försök gjordes någon gång
att begagna sig av hans namn mot konungen av Sverige, men
blevo av den arme landsflyktingen ståndaktigt tillbakavisade.
* *
*
I de framställningar, som gjordes till Dançay 1572, ingingo
även klagomål över sättet för styrelsens förande i Sverige. De
voro blott alltför befogade. Dynastiens grundläggare hade, såsom
vi förut sett, fört ett i hög grad personligt regemente, ingripande
själv överallt där behovet krävde, och hade på ett enastående
sätt lyckats fylla denna svåra uppgift; de få administrativa organ,
som funnos i kammare och kansli, stodo till konungen i ett rent
personligt förhållande, de hörde till »hovet». En förändring
inträdde under Erik XIV, icke därigenom att centralförvaltningen
fick några fastare former, utan därigenom att en av de kungliga
sekreterarna framträdde som ett slags förste minister. Det var
detta det personliga regeringssättets vanskliga arv, som Johan III,
mycket oerfaren i regeringsbestyr, fick övertaga, och han kunde
icke uppbära en uppgift, för vilken han alltför mycket saknade
ihärdighet och arbetsförmåga, viljekraft och följdriktighet. Liksom i
början av Eriks regering uppgjordes även nu, kort efter
tronbestigningen, ett tämligen omfattande förslag till ordning för »de
förnämsta ämbeten i hovet», men det stannade på papperet. Kansli
och kammare voro fortfarande de främsta regeringsorganen, och
någon utveckling av deras organisation förspordes icke. Långa -
tider saknades varje enhetlig ledning, och de klagomål, som
framställdes, ledde ej till någon förändring. De höga riksämbetena,
drotsens, marskens, kanslerens, amiralens, skattmästarens, medförde
i allmänhet ingen stadigvarande tjänstgöring. Då konungen själv
saknade förmåga att genom personligt ingripande ersätta bristen
på fasta ämbetsformer, blev följden den, att inflytandet och
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0183.html
