Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 4. Johan III, hertig Karl och högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN IlI
kanta tillägget: »Vi bekänna härmed i Sveriges rike en Gud,
en gudstjänst, en konung och en lag.» Men därmed stannade
saken tills vidare, och hela stadgan blev blott en demonstration.
Först i juli bragtes den till hertigens kännedom, och han
förklarade sig vilja taga densamma i övervägande. På hösten
samma år besökte han konungen i Uppsala. En ny försoning
ingicks, stadgans verkställighet uppsköts till framtiden, och den
fick aldrig annat än ett teoretiskt intresse.
I slutet av 1582 reste hertigen och hans gemål till Tyskland
för att besöka sina släktingar och återkommo först på hösten
följande år. Nu började nya tvister. Närmaste anledning
var det skydd, som i furstendömet lämnades åt de för liturgiens
skull förföljda prästerna, av vilka konungen under hertigens
frånvaro sökt få ett par i sitt våld. Härtill kom snart en annan.
Den 16 september 1583 hade drottning Katarina Jagellonica,
älskad och aktad av alla, avlidit, och konungen, vars lynne
följande år synes ha varit retligare än vanligt, såg sig snart
om efter en ny gemål för att »undfly tillstundande sjukdomar
och ohälsa, så ock många melankoliska affekter, stora, djupa
tankar och annat mycket bekymmer, som av ensörjenhet komma
plägar». Då i utlandet ingen lämplig person fanns att tänka
på, bestämde han sig för riksrådet Johan Axelsson Bielkes unga
och vackra dotter Gunnel, och bröllopet firades i februari 1585.
Hertigen och hans gemål voro naturligtvis inbjudna, men svarade
avböjande. Både han och konungens systrar yttrade sig
vanvördigt om denna mesallians, och Johans vrede flammade upp
i full låga. Den mildrades icke, när i början av 1586 den
landsflyktige Petrus Jonæ valdes till biskop över Strängnäs stift
och längre fram på året mötet i Örebro fattade de redan
omnämnda besluten. Förhållandet blev så spänt, att rykten spriddes
om ett förestående brödrakrig och att rådet föreslog att
låtatvisten mellan bröderna i enlighet med en punkt i konung
Gustavs testamente avgöras av en utomordentlig ständerdomstol.
Det var vid denna tid, som Erik Sparre till försvar för de
kungliga rättigheterna författade sin bekanta skrift Pro rege,
lege et grege (»För konung, lag och menighet»), där han med
användning av äldre svenska statsrättsliga urkunder men även
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
