Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
nyåret 1590 ryckte en väldig rysk här in i det svenska
Ingermanland. Jama uppgavs utan motstånd; den svenska hären
under Gustav Banér, för svag att hålla fältet, drog sig tillbaka
under Wesenberg, och ryssarna vände sig mot Narva, som
försvarades av Karl Henriksson Horn. Sedan staden beskjutits,
stormade ryssarna den 19 februari. Stormningen tillbakaslogs
med tapperhet, men Horn vågade ej utsätta sig för ett nytt
anfall och avslöt den 23 februari ett stillestånd till den 6 januari
1591, mot det att Ivangorod och Koporie överlämnades åt
ryssarna. Underrättelsen om förlusten av de ingermanländska
fästningarna upptogs mycket illa. Horn fördes till Stockholm,
ställdes inför en domstol, där rättegången fördes med samma
hänsynslöshet, samma subjektivism och obillighet, som utmärkte
förfarandet mot de anklagade rådsherrarna, dömdes till döden
och fick först på avrättsplatsen nåd. Stilleståndet ogillades, likaså
ett stillestånd, som Sigismund något senare för Sveriges räkning
avslöt på ett år, och kriget skulle sålunda fortsättas. Men den
nye krigsöversten, Jöran Boije, kunde ingenting uträtta,
krigsfolket gjorde föormligt myteri och vägrade lyda, varför Boije
avsattes. Morits Grip sattes i hans ställe och företog mitt i
vintern en expedition långt fram mot Novgorod, men vände om,
då han ej träffade någon fiende, och under återtåget omkom
en stor del av hären utav sjukdom och köld. Johan III blev
missnöjd, och endast med möda förmåddes herr Morits att
behålla befälet, men han dog redan i maj 1591. Han efterträddes
av Klas Fleming, som vann några mindre framgångar mot
ryssarna. En expedition, som från Österbotten företogs mot Vita
havet, ledde däremot ej till något resultat. Omsider öppnades
nya fredsunderhandlingar, och på grundvalen av de dåvarande
besittningsförhållandena avslöts den 20 januari 1593 ett
stillestånd på två års tid.
I mars 1592 fördes Erik Sparre, Gustav och Sten Banér tin
Stockholm, och nya försök, lika fruktlösa som de föregående,
gjordes för att förmå dem att avgiva en för konungen
tillfredsställande förskrivning. Ett par månader senare lät Johan III göra
ännu ett försök att bryta de anklagades motstånd. Man lät
tillställa alla sex uti avskrift ett öppet brev, handlande om några
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
