Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 3. Avfallet från liturgien. Konung Johans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN II1I
3.
AVFALLET FRÅN LITURGIEN. KONUNG JOHANS DÖD.
Vid förlikningen mellan konungen och hertigen 1587 hade,
såsom vi sett, den senare lyckats genomdriva, att frågan om
kyrkoseder och ceremonier uppsköts till ett blivande kyrkomöte,
men att under tiden ingen inom furstendömet skulle få smäda
eller tala illa om den nya kyrkoordningen och liturgien eller
dess anhängare, vare sig från predikstolen eller eljest.
Återkommen från mötet i Vadstena skyndade hertigen att
sammankalla sitt stifts prästerskap till Strängnäs för att inhämta dess
mening, och här avgåvo i början av maj icke mindre än 88
präster i mer eller mindre skarpa ordalag en rad protester mot
liturgien, varvid av flera den augsburgiska bekännelsen åberopades
såsom för dem bindande. Men därjämte, tydligen i strid med
överenskommelsen i Vadstena, uppsattes en skrift, känd under
namnet Strängnäs stifts prästerskaps bekännelse, som innehöll
en skarp motivering, varför liturgien ej kunde antagas. Där
sökte man bland annat ånyo leda i bevis, att det katolska
mässoffret var i konung Johans gudstjänstordning upptaget och att i
den allmänna kyrkobönen även påven, d. v. s. antikrist, var
innesluten; där sökte man även på ett föga välvilligt sätt
vederlägga liturgiens bekanta företal. Skriften kom snart till konungens
kännedom och var visserligen ägnad att på det ömmaste såra
honom i hans djupaste kyrkliga intressen, i hans religiösa
självtillräcklighet och i hans teologiska lärdomshögfärd. Han lät i
vredesmod — under tillskyndan, säges det, av ärkebiskopen — den
12 februari 1588 i Kalmar uppsätta ett ljungande bannbrev mot
prästerna i furstendömet, där de kallades för huvudljugare och
»trosspillare», satanister, olärda stympare och åsnehuvud,
beskylldes för landsförräderi och jämfördes med Nils Dacke, emedan
de sagt sig vara överheten skyldiga lydnad i allt, som ej stred
mot Guds ord och samvetet, men där konungen även gjorde sig
besvär att språkligt bevisa, att liturgiens åsyftade ordalag, rätt
tolkade, ingalunda betydde något offrande; furstendömets präster
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
