Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 1. Riksdagen i Söderköping 1595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
nitet till fattiga studerandes underhåll. Det var i anslutning till
denna framställning, som hertigen och rådet den 15 mars
utfärdade dels ett privilegiebrev för Uppsala universitet, dels
ett brev på underhåll för åtta professorer ävensom för
kommunitetet. Det var en vacker frukt av det friska liv, som numera
rörde sig i den svenska kyrkan, vars dotter det nya
universitetet sålunda blev. Vad Gustav Vasa försummat och hans båda
äldsta söner av olika anledningar ej mäktat åstadkomma var nu
gottgjort.
I den utrikes politiken vände sig hela intresset mot den
efterlängtade freden med Ryssland, så mycket mer som det senast
slutna stilleståndet utlöpte på nyåret 1595. Som svenska
fredsunderhandlare avgingo Sten Banér, Krister Klasson Horn och
Arvid Eriksson Stålarm jämte ett par sekreterare, men kraftiga
rustningar vidtogos på samma gång, och efter långvariga
förhandlingar avslöts freden den 18 maj 1595 i den lilla orten
Teusina vid Narovafloden. Ryssarna avstodo från Estland med
Narva, svenskarna skulle återlämna Keksholm med dess län,
dock först sedan fullständig gränsreglering skett, varjämte
handeln och samfärdseln mellan de båda rikenas invånare ordnades.
Efter ett mer än trettioårigt krigstillstånd hade Sverige sålunda
omsider vunnit en fast fred på alla sidor, så kortvarig den än
blev. Trenne kommissioner tillsattes, som utstakade gränsen
utefter var sin sträcka, och den tredje komissionen, som hade
det besvärliga uppdraget att bestämma gränsen mellan
Österbotten och Lappmarken å ena sidan, ryska Karelen å den andra
ända fram till Norra Ishavet, fullbordade sitt värv i mars 1596,
dock endast vad huvuddragen angick; det dröjde också mer än
ett år, innan Keksholm återställdes till ryssarna. För Finland
innebar gränsregleringen en stor fördel. Den gamla
gränstraktaten från Magnus Erikssons dagar, som knappt var sluten,
förrän den överträddes genom den börjande kolonisationen på
den andra sidans gränsmarker, var för alltid bragt ur världen,
och det falska gränsbrev, som tillverkats i slutet av medeltiden
och som spökat ett ögonblick under Gustav Vasas sista
förhandlingar med tsarriket, behövde ej längre åberopas. De
ändlösa gränsfejdernas tid hade upphört. Däremot framkallade
1
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
